Blev bjuden på thanksgiving dinner igår. Mitt livs första och ett fint avslut på det gångna året. Kalkon, pajer eller som man säger på skånska: “Go mad å möed mad å mad i rättan ti – å så madaro.
Utöver denna Dinner de Luxe skulle man hålla varandra i handen, säga något som man var tacksam över för att sedan läsa en doxilogi. Fint.
“Praise God, from whom all blessings flow; Praise him, all creatures here below; Praise him above, ye heavenly host; Praise Father, Son, and Holy Ghost. Amen”
Fick mig en rundtur i synagogan tidigare i veckan och en snabbgenomgång av Sabbatsmåltiden. Eftersom man ska chilla på sabbaten kan man köra en Cholent, en köttgryta som enligt receptet skall stå och sjuda i sexton timmar.
Även där får man med sig en uppmaning att lyfta blicken. ” שמע ישראל יהוה אלהינו יהוה אחד ” ”Hör, o Israel, JHVH är vår Gud. JHVH är en”
Drog upp till Båstad och satte mig på kallbadhuset. Att ett hav kan vara så ofattbart kallt är svårt att ta in. Inte direkt ett långkok på sexton timmar.
Planterade även om två av äppelträden som rådjuren hade gått hårt åt. Finns en liten hörna i skydd av stenmuren som är en perfekt plats för återhämtning. Skydd och värme från muren och god jord för rötterna.
Söker mönster och trådar. Kanske handlar den större bilden om behovet av att återta den förlorade återhämtningen. Sitta ner, måltid, gemenskap och lyfta blicken bort från sig själv, mot Gud. Och för att under vissa perioder i livet helt enkelt planteras om i skydd av muren för att inte knäckas.
Om Lumen internum, det inre ljuset, var en tolkningsnyckel för mystikern Hjalmar Ekström när han läste bibeln, så kanske man skulle kunna lyfta ut det som en tolkningsnyckel på hela tillvaron. Om konsten att se tilltal, samband och sammanhang. Se det andra inte ser helt enkelt.
För hur många psalmer i psalmboken handlar inte om Gud i det fördolda? ”Gud, för dig är allting klart allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig. Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker. Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.” (217).
Att vila i att bärigheten finns i det fördolda kräver ganska mycket tillit. Som om man hade något val.
