Tog en joggingtur i det skånska högvintervädret. Dyngblöt som en tvättsvamp vid hemkomst.
Samtalar om väder och vind med min son som är hemma på permission. Försöker förstå. Regn kallas amfibiesol, tittar solen fram under marsch svarar man: Buuu. Dock är gudstjänsterna fördömligt korta och begripliga: Gud bevare Konungen och Fosterlandet. Gud hör bön. Varpå soldaterna svarar: Gud hör.
Satt på läktaren och hejade på grabbens handbollslag. Tre grabbar, tre läktarperioder i livet. Nämnde något om det till personen som satt bredvid.
”Alla dessa dagar som kom och gick – inte visste jag att det var livet.” fick jag till svar. ”Kanske var det Stig Dagerman eller någon annan”. Ja, kanske var det Stig Dagerman, men mer troligt Stig Johansson från Alingsås, som kom att arbeta som socionom på Försäkringskassan i Malmö.
Denne Stig Johansson med den förunderliga bibliografin och vars ord Kjell-Olof Feldt tog rygg på en gång i tiden för sina memoarer. Ha en bra dag: det är hela grejen liksom, Kamma noll, Visst är det sant: sticklingar, Mänskligt att döma: andra sticklingar, Delade meningar: nya sticklingar. Sticklingar: ord i vägen och Den kapsejsade himlen.
Gick in i Tygelsjö kyrka. Tog ett djupt andetag och ordet blev tydligt: Hemma. Sinnet bär på en viss komplexitet. Doften av en kyrka tillhör det mer djupgående för de som är uppvuxna inom dess väggar. Doft kombinerat med tystnad eller i alla fall en partiell möjlighet att urskilja sinnesintryck skickar den egna tanken genom tid och rum på ett ögonblick.
Kollade in Margaux på svtplay. Frågan var om vi kunde förlåta Margaux. För mig var frågan vem hon var, vad hon hade gjort, varför och vem som skulle förlåta. Efter att ha sett progamet är allt lika diffust som innan jag såg det. Hittade en krönika i DN av Alex Schulman med rubriken ” Margaux är inte djävulen på jorden – hon är ett barn av sin tid.”
Detta tidlösa domstolsförfarande. Same same…
En värld utan nåd är svår, ett liv utan nåd är besvärligt och en kyrka utan nåd är fullständigt outhärdlig.
Joachim som tidigare hängde på både DN och Expressen borde veta:
”Att släppa egot är en förutsättning för nåd. Jag vet. Flera gånger har fåfängan, egot spelat mig ett spratt i mitt professionella liv. Jag har själv fallit hårt från de höga redaktörspulpeterna…”.
”Nej, skälet är att du inte längre uppfattas som lätt korkad om du vågar bekänna din andlighet, gudstro och ditt intresse för existentiella frågeställningarna. Tvärtom är det i dag tecken på en intellektuell öppenhet att inte tro sig ha alla svaren, våga problematisera livets mening och öppet reflektera över sin gudstro och livets alla mysterier. Dessutom kan du bidra och hjälpa till utan bygga ditt eget varumärke.” Joachim Berner, KT.
Dags att börja justera listan på nyårslöften, detta ständigt återkommande förkroppsligande av nåden.
