Tog tåget till Helsingborg, båten till Helsingör och tåget till Humlebaek för ett besök på Louisana. Det kolde øje – Tyskland i 1920´erne & August Sande. En tillvaro och uttryck av ett samhälle och människor mellan två gigantiska blodbad. Förunderligt och djupt obehagligt på samma gång.
Ansikten som ”Det kolde øje” utan att på något sätt avslöja den totala röra som gissningsvis fanns bakom fasaden.
Centraleuropeiskt kaos då, centraleuropeiskt kaos nu och människans ständiga försök att förhålla sig.
Ansikten säger ganska mycket om människan och dess uttryck är viktigt när det kommer till vår kommunikation med andra. Troligtvis det tydligaste uttryck för vår personlighet och identitet fysiskt sett.
Frågan är ju varför vi envisas med att ständigt säga att Herren låter sitt ansikte lysa över oss, vänder sitt ansikte till oss och ger oss sin frid.
Kan se hur Augustinus och Ambrosius står och mumlar vid dopfunten år 387 i Milano över det märkliga att grabben inte verkar fatta trots att han hört orden i stort sett varje dag under hela sitt liv.
Ser hur Ambrosius ger Augustinus en dunk i ryggen, knuffar fram honom och uppmanar honom att berätta hur man ber.
Augustinus torkar av sitt huvud efter dopet och säger, ok,så här ska du be: Tu, o Dio, ci hai creati per Te e il nostro cuore è turbato finché non trova riposo in Te.
Ytterligare en knuff från Ambrosius. Gör det inte svårare än vad det är. Ta det på svenska.
Du, o Gud, har skapat oss till Dig och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i Dig.
Ok. Hör och försöker förstå.
Sitter och kollar resa till backen. Tänker att det är något man gör under en viss tid i livet, sedan är det över. Men ännu är det ett tag till dess.
Denna gång får det bli tåg 07:26 från Huvudbangården, Hamburg 13:01 och Munchen Hbf 18:39. Sen är det bara två timmar kvar till backen. (Notering: Tåget passerar Gera på vägen mellan Berlin och Munchen, där Otto Dix föddes och som senare målade Portrait of the Journalist Sylvia von Harden och som nu hänger på Louisiana).
