Fick lära mig att varje person har ett unikt tumavtryck, iris och en unik gångstil. Till det skulle jag vilja jag lägga till livsvandring. Kombinationen av relationer, rörelser, förflyttningar och utbyte av tankar och erfarenheter är ett enskilt universum i sig självt.
Lebenslauf enligt P.O Enquist. (Lewis Resa, P.O Enquist).
Risken att förneka sin egen tråd är alltid aktuell. Rädsla, längtan efter acceptans eller uppgivenhet. Hot kommer i många skepnader. Alltifrån Churchills svarta hundar, ryska invasionstrupper till askungens elaka styvmor och medföljande entourage.
Bästa motgiftet i alla tider är nåd i realtid.
Passerade Hamburg Hauptbahnhof på fredagseftermiddagen. Ödesmättad känsla med många tyska soldater i rörelse. Kriget är inte långt borta den här gången heller.
Veckan efter bodde vi över i Munchen. När kvällsmaten skulle inhandlas sent på kvällen kom jag allt längre från hotellet och till slut hamnade jag på en synnerligen avslagen nattklubb för människor i min egen ålder.
Fint och vemodigt på samma gång. Hyllning till människor som både gör sig fina och går ut för att träffa andra.
När tåget dagen efter går över gränsen mellan Tyskland och Danmark rullar vagnarna genom Christianfeld. Inser att det är där som P.O Enquist påbörjar Lewis resa. Det är där han läser på en gravsten ”Hun var ringe, men gjorde sit bedste.”
Tror att Elisabeth Stenborg (Signum 2001 #8) har en poäng när hon lyfter att det inte är de stora namnen eller sammanhangen som är det viktiga när solen går ner.
”Då uppstår den minsta, och mest självständiga församlingen, den som inte är ett samfund: ensam med Gud. En och en.”
En av fastans poänger. Att vårda sin egen inneboende urskiljningsförmåga.
För Cendrillon, eller askungen på svenska, leder det ultimata hotet till slut den stora möjligheten. Lite som askonsdagens korstecknande på pannan med aska. ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium.
