Vaknade lite förundrad över att jag igår höjde rösten. Lite stökigt på gatan utanför mitt hus och någon tog sig friheten att banka på min dörr. Även om jag bor i ett område där många har en aktiv fritid så är gränsen både tydlig och enkel. Min dörr.

Rollfördelningen var lika tidlös som buset. Samma surgubbe som står och ryar har kanske själv en gång i tiden ringt och springt, pallat ett och annat äpple och skjutit ärtrör på värnlösa medmänniskor.

Tilgiv mig min ungdoms oprør, vis mig din trofasthed og nåde. Herren er god og barmhjertig, han hjælper de vildfarne tilbage på vejen. En psalm av David, skriven för väldigt länge sedan. David som betyder den som är älskad. Skönt att namnet följer med genom livet och att det talas om vejen och inte den färdiga boxen.

Har en vän som delade med sig av sitt ungdoms bus. Det var för långe sedan en liten grabb som fick för sig att kasta sten på en förbipasserande bil. Bilrutan sprack, bilen tvärnitade och ut steg självaste Ronnie Pettersson. Jättearg och jätteepiskt. Kvar finns brevkorrespondensen till föräldrar med signatur troligtvis mer värd än någon bilruta.

Frågar man Freud är det ganska svårt, för att inte säga omöjligt, att komma undan det som en gång var. Gissar att trådarna bakåt bär på både gott och ont. Samtidigt finns det i min bransch tydliga uppmaningar att släppa taget om det som en gång var och som inte längre är, förutom i mitt eget huvud. Listan är lång. Varje söndag uppmanas man att släppa taget, Din nåd är var morgon ny, människans dagar är som gräset, när handen är vid plogen tittar man framåt och den gamla bonaden över soffan i den småländska gården som oavsett om någon är där eller inte berättar att gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men att idag hjälper Herren.

Som väg till frihet trumfar det alla politiska ideologier, system och tankekonstruktioner.

Gillar ju min kollega Bonhoeffer. Försöker förhålla mig att tilliten inte är avhängig vare sig inre eller yttre omständigheter. Gissar att tilliten är trons förhållningssätt och att då är det rimligtvis så.

”Med hjärtats tillit att Guds goda makter beskyddande och trofast kring oss står vill vi tillsammans leva dessa dagar och tacksamt ta emot den tid vi får.

I goda makters underbara omsorg vi väntar lugnt vad helst oss möter här Gud är hos oss var afton och var morgon, Guds kärlek genom varje dag oss bär.

Än plågar allt det gamla våra hjärtan, än tynger onda dagar som vi minns. Kom, Herre, rädda våra skrämda själar med frälsningen som vi har skapats till.

Och vill du att vi än en gång skall glädjas, åt denna värld, och njuta solens glans, allt det förgångna skall vi då få lämna och ge åt dig vårt liv, vår tro, vårt allt.

Låt varmt och klart idag de lågor flamma som du bland oss i världens dunkel ställt. När så kan ske, för oss då åter samman. Vi vet att i vår natt ditt ljus är tänt.

När kvällen kommer och dess stillhet djupnar, låt oss få höra nya sångers ljud från den fördolda värld som oss omsluter, från dina barn som lovar dig, o Gud.”

Bonhoeffer avrättades den nionde april och den tyska kapitulationen var den femte maj. Även det behöver man förhålla sig till.