Sommaren är kort. Det mesta regnar bort. That´s a fact.

Lyssnar igenom Tomas Ledins album ”Höga kusten”. Båtar, svåra tider och farfar som gick med i tåget i Ådalen. Gillar vad jag hör. Var på min grannes begravning för några år sedan. Mätt på livet efter etthundrasex års livsvandring. Även hon hade referenser till Ådalen då hon var med och bredde mackor till de som gick med i demonstrationståget.

Lyssnar till ett sommarprat från 2019. Basala behovet av rörelse, sömn och gemenskap i perspektivet depression och för tidig död landar i köket. En del att jobba på för egen del.

På DN Kultur frågar sig sociologen Johan Alfonsson varför medelklassen drar till fjälls i regn och rusk med skaljackor och frystorkad mat. Har man tappat förståndet är frågan och landar i behovet av att klassmarkera.

Minns att jag träffade en amerikansk student i London 1995 och där jag i samtalet raljerade mot den amerikanska medelklassen. Minns fortfarande motfrågan Why?

Ett skällsord som jag mött under mina år i Malmö är att vara småborglig. Oavsett, That´s me. Inser att jag nog är det jag som ung raljerade över. Småborgligheten inkarnerad och då var kanske inte sommarens semesterval egentligen något val. Så tanken blev att Sveriges högsta topp skulle bestigas. Tåg, buss och promenad och allt var tipp topp.

Försöker sedan förtränga det jag anade. För sent på bollen. Sydtoppen är Sveriges näst högsta topp sedan 2019 eftersom glaciären smälter med sjuttio centimeter varje år till skillnad från nordtoppen som består av sten. Och kanske hänger det ihop med småborglighetens konsumtion.

Hört att prästungar ofta upplever sig som klasslösa. Man växer upp med en förälder som rör sig lika ledigt i både i loge och sal, slott och koja, parkbänk och villa. Osäker på om det faktiskt stämmer.

Gissar att konturerna suddas ut i det mesta i tider som dessa. Klass som kyrka, ålder som bakgrund.

Tror ändå att det är få som känner att de passar in oavsett variabler och sammanhang.

Köpte Sinead O´Connors 1997 om man nu skall tala om att passa in. Köpte den till min vän som skulle gifta sig. Varken han eller jag var särskilt punk (om inte Chicago, Elton John och Bee Gees klassas som det i dagar som dessa). Gillade bilden på omslaget.

Lektorn Hjalmar Sunden 1954 om de franska arbetarprästerna: ”Arbetarprästerna äro vanliga präster och ordensbröder som varit verksamma i franska industricentra, hamnar och gruvor, men de ha till skillnad från andra präster hittills haft tillåtelse att helt och fullt delta i det normala arbetslivet som arbetare och att gå upp i den proletära miljön…. De betona omöjligheten av att införa nyomvända proletärer i de borgerliga församlingarna. För första gången klarlägges gruppsykologiska faktorers religionspsykologiska betydelse i industriarbetarmiljö. Med exempel visa de, att det däremot går att skapa kristna eliter inom den proletära miljön, mot vilkas offervilja och kristna broderskap ingen berättigad anmärkning kan resas. Stödda på sina psykologiska analyser förorda de upprättandet av proletära församlingar vid sidan av det borgerliga församlingslivet.”

Läste en filosofikurs när jag kom till Lund. Lyssnade till Jan Löfberg och hans prat om socialisten Jesus. Helt obegripligt för en som vuxit upp i Palme/Fälldin/Svensson/Ullsteneran. Att jag några år senare skulle spendera fem veckor tillsammans med Löfberg i Guatemala och El Salvador fanns inte på kartan.

Oavsett. Evangelium trumfar all världens politiska ideologier.