Fick en bondekram förra veckan. Lite paff blev jag allt. Tacksägelsedagen på söndagen då man brukar lägga fram frukter och andra växtligheter i kyrkan. Tänkte åka ner till Ica och köpa lite bananer och tomater. Men stannade vid en av gårdarna jag brukar passera på mina cykelturer. Bad om att få köpa tre kassar med sallader, lökar, majskolvar, pumpor och grönkålsstock. När jag skulle betala fick jag en kram av bonden som betalning.
Bakvänt på något sätt.
Har väl mer eller mindre vuxit upp på en bondgård. Grannen var arrendatorn, drängen hette Eskil och korna hade egennamn som Klara och Hulda. Dofter som jord, hö, gödsel och dieselånga är en ren väldoft och skickar en med raketfart tillbaka till uppväxtens fria lek. Föräldrarnas ”frihetunderansvarpedagogik” var inte uttalad men mycket långtgående.
Huset som jag bor i skall målas och ser nu ut som ett gigantiskt tält. För tankarna till Wrapped Reichstag (Christo & Jeanne-Claude). Även om deras projekt sträckte sig mellan 1971-1995 så finns det väl en förhoppning att det skall vara färdigt till jul.
Fick lyssna till en betraktelse om att vara snäll. Finns många goda och ganska självklara tankar i Stefans Einhorns bok ”Konsten att vara snäll”. På ett annat plan var det ganska utmanande. Man är inte i kyrkan för att man är snäll. Den som tror det blir snabbt besviken. Det uppstår ett problem när krubban ersätts av en tomte som frågar om det finns några snälla barn som sedan skall belönas med paket, när evangeliet reduceras till alltid sedd alltid älskad för den man är, istället för att man är älskad för den Gud är.
Grumpy old man.
De har börjat sälja julmust i min lokala butik. Lika bra det. Snart midsommar.
Grumpy old man.
Mötte en gammal resekamrat idag. Trettio år sedan sist. Buss från Mexico City över gränsen till Guatemala och vidare till Huehuetenango. Där hyrdes det motorcyklar för vidare färd runt en sjö som jag inte minns namnet på. Målet var att studera befrielseteologin.
Min gamla reskamrat var föredragshållare idag, samma dag som den latinamerikanska befrielseteologins grundare, prästen Gustavo Gutiérrez avled i Lima.
Tror ju inte på livspusslet. Ibland förs det tänkesättet över på teologin. Att det skulle bestå av ett homogent system där alla bitarna har sin givna plats. Kanske är det så men är rimligtvis bortom all mänsklig uppfattningsförmåga i tillvaron som är. Tacksam för det som är uppenbarat och välkomnar livet i skav.
De som tillhör vägen var väl ursprungsdefinitionen.
Tog en tur tillbaka till uppväxten. Parkerade bilen på torget och vandrade ut till föräldrahemmet fem kilometer bort. Alla och allt som var är borta. Andra har tagit över. Befriande på något sätt. Räfsade undan löven vid graven med förvissningen om att det dagen efter åter skulle bli täckt av gulnade blad.
Sakta dras man in i allhelgonaveckan.
When peace like a river, attendeth my way
When sorrows like sea billows roll
Whatever my lot, thou hast taught me to say
It is well, it is well, with my soul
It is well
With my soul
It is well, it is well with my soul
