Tillbringade natten på Relais und Chateaux Hotel Bayrisches Haus i Potsdam – Brandemburg, ett stenkast från Berlins centrum. Klassiskt old school place som en gång i tiden byggdes av den Preussiske kungen Fredrick William till sin Elisabeth av Bayern.
Ett ställe som präglas av tysk tradition, värdighet och stillhet. Helt enkelt perfekt för oss och våra pojkar på fjorton, elva och sex år…
Satt och tittade på en man som gjorde vända efter vända i poolen. Han crawlade långsamt men stabilt. Vända efter vända.
Genom åren har jag försökt crawla. Man vevar på till syret tar slut, sen har det inte blivit mycket mer.
Jag studerar mannen. Fram och tillbaka. Då inser jag att det inte handlar om att veva på allt vad tygen håller. Det handlar om att andas. Att andas och att andas rätt.
När jag kom hem googlade jag crawla och fanns följande om crawla på aktiv träning:
”Andas in vid rätt tidpunkt. Vrid på huvudet och dra in luft när armen är vid höften. Halvvägs genom armtaget – alltså när armen är ovanför vattenytan – lägger du ned huvudet i vattnet igen.
Hitta en bra andningsrytm. Träna på att andas in efter vart tredje armtag – två med ena armen och ett med den andra. Om det fungerar bättre för dig att andas in efter ett eller två armtag med resp. arm så går det också bra. Det viktigaste är att du har en bra rytm.”
Och vad har detta med fastan att göra? Man kan undra. Men eftersom jag är fostrad i den Evangelisk-Lutherska traditionen är jag lika vilsen som de flesta i samma tradition. Men med vilsenhet kommer även ett visst mått av frihet.
Så här tänker jag. Trons fundamenta och identitet är som en DNA-spiral. Ena staget är inkarnationen (jul, stall, klappar, krubba etc) och det andra staget är försoningen (påsk, ägg, kors etc).
Stagen mellan kan man kalla Esto mihi, kärlekens väg (komma upp vid sidan om och gå med ett stycke på vägen med de människor som kommer i ens väg). Stag blir då till steg.
Och fastan? Fastan hjälper mig att andas. ”Det viktiga är att du har en bra rytm”. Har man en tro och försöker förhålla sig till trons sammanhang så hamnar man med jämna mellanrum i obalans. Syret tar slut och man ger upp sitt frenetiska sprattlande.
Fastan säger: Sakta ner och hitta tillbaka till rytmen.
