Tog en tur till havet och drabbades av något som kan
liknas vid en nationalromantisk sommaryra. Självklart var jag tvungen att dela
min upplevelse med någon.
Text 11:35: Äter paj på bryggan. De äldre badar.
Vågorna slår. Vinden varm. Backarna böljar grönt. Liv och rörelse i centrum.
Svar 13:03: Här äts det också paj men i lunchrummet.
De äldre ligger med dropp. Svetten rinner i värmen. Antibiotika sätts ut och
in. Vi pratar om döden och livet. Det blir nog också bra trots allt.
Parallella världar. Möts vid kvällsmaten.
Lyssnade på bilradion hem från stranden och Hov1 höll konsert på Campus
i Umeå. Lät som allsång där publiken kunde sina texter. Allt har sin tid.
Läser ”Och bilen går bra? Tips, råd och historier om småprat” av Niklas
Källner som bl.a är reportern på Skavlan.
Läser om styrkan i de svaga banden och Mark
Granovetters artikel ”The strength of weak ties”. Svaga länkar kan fungera som
broar som löper mellan olika nätverk. För att kunna ta till sig nya
infallsvinklar finns det ett behov av att även odla de svaga banden. Exempelvis
småpratet med grannen över häcken som kan verka så obetydliga (s.50 ff). De
svaga banden kan ge mer styrka i de större sammanhangen.
Känns igen eftersom ögat inte kan säga till handen
att den inte behövs och inte heller huvudet till fötterna. För tydligen är det
så att de delar av kroppen som är svagast är så mycket mer nödvändiga (1 Kor 12).
Och vidare: I ”The problem of meaning in primitive
languages” från 1923 jämför Bronislaw Malinowski att hålla på med småprat och
tomma fraser är som att bryta bröd med en annan människa. ”Språket är inte bara
ett sätt att utbyta information, utan vi använder det för att meningarna och
orden fungerar som bryggor som gör att vi kan bibehålla, stärka och komma
vidare i en social gemenskap.” (s.11).
Det handlar om att kalibrera oss mot varandra och
det är en fas som vi inte kan hoppa över säger Källner.
Hur talar man om tro och religion? Han strosar
igenom det banala, belästa och det allmänna/specifika talet och landar i att
tydlighet är starkare ju mer individuell tron ter sig (s. 103 ff).
Var tvungen att googla Hov1. Grupper kommer och
grupper går men temat består.
Nu står hon där med vitsippor i håret
Tänker på allt tomt
Allt kan bli förlåtet
Vissna, mörka perioder har genomsyrat året
Ser på gamla bilder
Brukade va sår
Men allting ja’, allting ja’, allting ja’ va’
Försvann där o’ då, yeah
Du likaså…
(Hon dansar vidare i livet).
