Hamnade på Nydalatorgets dag. För navigering:
Rosengård-Fosie-Lindängen-Hermodsdal-Nydala.
Köpte lite kaffe och fyra lotter
av en dam som satt vid ett litet bord. Beklagade mig och sa att jag var mer
killen med tur i kärlek och vann på tre av de fyra lotterna.
I perspektiv blir det rätt mycket kärlek.
Gick över till den parkerade polisbilen och gav
konstaplarna vinsterna i form av vatten och godis. Det såg rätt varmt ut i
uniformerna.
Kön med barn ringlade sig lång framför den lilla
uppblåsta hoppborgen. Det är inte alla som har studsmattor hemma i sina
trädgårdar. Varken studsmattor eller trädgårdar.
Hakade på Fosie kyrka som kom med kaffebord. Mycket
glädje och fina möten mellan människor.
Kom att prata om haram (motsats till halal). Tänker
att det i förorten blandas alltifrån hemvändande IS-krigare och Peshmergas till
de som med glädje är med på gudstjänster i kyrkan.
Oavsett ger det perspektiv till berättelser som man till leda har
hört förr. Den hemvändande sonen borde rimligtvis fått rejält med
stryk hörde jag någon säga, mötet med kvinnan vid Sykars brunn, kvinnan som smörjer fötter med olja
och torkar med sitt hår, den barmhärtige Samariern. Sjukt radikalt i
perspektiv.
För inkarnationen ter sig synnerligen radikal (lat. radix (rot), att gå till botten
med något, är en person eller rörelse som arbetar för omfattande reformer och
omdaningar).
Nu är det jul igen,
nu är det jul igen och julen vara hela vägen hem till påska sägs det. Med rätta
eftersom jul och påsk, inkarnation och försoning hänger ihop.
Klart som korvspad även i ett område där folkkyrkans tillhörighet troligtvis är ensiffrigt. Helt plötsligt framstår upplägget med territorialförsamlingar som en trotsig vägran att vara segregeringens medlöpare för att istället vara inkarnationens medvandrare. Hur hamnade jag där?
Kom en varning om
vattenbrist i södra Sverige. Tror jag får ringa Öckerö kommun och klaga.
