Ersta den 20/11 1964
Om jag i fantasin gjorde en uppstigning i helikopter över Stockholm, tror jag, att jag vid klart väder skulle se den gryta, som om morgonen fylldes på genom flera tillflöden, tills den nästan blev överfull och på kvällen tömdes genom att det rann åt andra hållet ut över broar och genom tullar.
Under drygt en månads tid har jag hört till dem, som köat på Skanstullsbron om mornarna för att komma till arbetet. Åtminstone i detta avseende har jag fått lära mig att vara ”förutseende”, d.v.s. att jag långt i förväg väljer rätt trafikfil. Det hände sig en gång, att jag inte var tillräckligt uppmärksam utan höll fel fil och måste för den skull ta omvägen över Slussen för att komma till Ersta. Det betydde i den trafiken, att restiden ökade med ytterligare tjugo minuter.
Om inte uppmaningen låter så onödig, skulle det vara på sin plats att säga: Håll rätt fil! Dessvärre uppfattar vi detta så trivialt, även när det gäller mycket viktigare saker. Inte minst med tanke på denna söndags budskap, är det nödvändigt att, liksom en stockholmsbilist noggrant måste hålla i minnet vart han skall och vilka gator han skall köra på, vi också tar oss en funderare på, vart vi skall – vårt livsmål. Inte var väl livet bara en nöjestur, då det inte gjorde så mycket vilka gator man åkte på eller vart man kom.
Vad är livsmålet? Någon spänner sitt målsnöre vid ett trivsamt och välavlönat arbete, någon annan vid hem och familj. Vi kanske når det åtrådda. Vad sedan? Då har vi ju gjort vårt. Men det lyser kanske på nytt grönt ljus för oss. Tiden tränger på mot ryggen. Vi måste vidare. Men vet vi vart? Var det inte en felkalkyl att göra en anhalt till slutmål? För någon av oss skymtar kanske hemmet hos Gud som målet för vårt liv. Låt oss då bara uppmana varandra att hålla rätt fil. Ty det är nog möjligt (även om också det är något tveksamt) att alla vägar bär till Rom. Men alla vägar bär inte hem till Gud. Det finns dock en väg, som går dit – nämligen Herren Jesus Kristus. Ty ”var och en som tror på Honom skall icke förgås utan hava evigt liv”.
Visst kan trafikfilerna se lika bra ut och långa stycken gå parallellt, men så småningom viker de dock av från varandra. Då och då lyser det rött för båda filerna, tillfällen, då det ges tid att tänka efter om jag håller rätt kurs eller kanske bör byta fil.
Medan jag skrivit dessa rader, har tankarna varit lika mycket riktade på mig själv som på Er. – – – Gud hjälpe oss!
Eder tillgivne Einar Göth
