Ersta den 27/11
Ett enda ljus! Det är inte mycket, men det kan betyda så mycket. Jag skulle inte vilja byta ut detta enda adventsljus mot hela Drottninggatans bländande julskyltning. – Skymningen faller därute och mörkret kryper fram ur vrårna. Men mörkret kan aldrig kväva ljuslågan. Ju mörkare det blir desto klarare syns lågan.
”….. och mörkret har icke fått makt därmed…..” Det är Bibelns ord om Ljuset – världens första adventsljus. Advent betyder ju ankomst och syftar på vår Herres och Frälsares ankomst till jorden och på Hans ankomst till oss på nytt med detta nya kyrkoår. Guds Sons hela tillvaro bland människor på jorden var en kamp mellan Guds ljus och mörkret ….. och mörkret fick icke makt därmed. Det var först när ljuset var utbrunnet, som lågan slocknade, för att tändas på nytt en strålande påskdag. Och därmed var det tänt för att aldrig mer slockna. Guds frälsning var ett faktum.
Och därför kan vi vid varje Första Advent med stor tillförsikt sjunga:
När vintermörkret kring oss står.
Då gryr på nytt vårt kyrkoår.
Med nåd och tröst från världens Ljus.
Från Konungen av Davids hus.
Men även om inte mörkret inte har någon makt över Guds Ljus, så har det dock en väldig makt. Det är alltid redo till anfall för att återtaga, vad som ännu kan återtagas. Nog är väl detta mörker något som vi tidvis kan ana som svarta åskmoln, som vältrar in över odlade fält. Ibland rycker det oss så nära in på livet, att vi trycks mot väggen ut stånd att värja oss mot själens mörker. Ovisshet, hopplöshet, missräkning, kraftlöshet ….. Ja, jag tror att jag skulle kunna fylla rad efter rad med ord, som alla uttrycker själens tomhet och trötthet och de kunde bejakas av oss. Vi skulle kunna säga:” Det är så. Ovissheten gör mig spänd som en stålfjäder och svag för minsta skiftning utom och inom mig.” – eller: ”Missräkningen river mitt inre i trasor. Jag är trött på alla och mig själv.”
Om någon av Er, som läser de här raderna, har det så – tillåt mig få tända ett adventsljus för Er då. Det ljuset skall påminna om Honom, som vet hur mörkt mörkret i verkligheten är och hur försvarslös en ensam och uttröttad själ är. Han som personligen nu är nära, vill få visa, att ”om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt”. Det är inte trots att Han vet allt, som Han ännu står vid vår sida, utan just därför att Han vet allt. På nytt vill han låta fira Advent – Herrens ankomst till oss nu.
Eder tillgivne
Einar Göth
