Ersta den 23/12 1964

  • JUL PÅ RIKTIGT – De orden har man under de senaste veckorna kunnat se i tidningarnas annonser och litet varstans i skyltfönstren ute på sta´n. Och den psykologiska meningen är väl, att det blir jul på riktigt först när man skaffat något av det, som annonsen eller skyltfönstret frestade med.
  • Jul på riktigt – ja, det var det förr i tiden, menar många och låter tankarna gå tillbaka till länge sedan svunna snövita jular, då varje minut var fylld av ett odefinierbart innehåll av spänning och trygghet.
  • Kanske att många även denna jul med en suck konstaterar, att man längtar efter att få fira jul på riktigt, men att det också i år har blivit så, att tiden före jul varit så ansträngande, att när väl julen är inne, tröttheten lägger helgen i dimmor. – Eller: Kan det bli jul på riktigt, när man låst är låst av arbetet? – Och inte kan det väl bli jul på riktigt, när sjukdom och kanske plågor och sömnlösa nätter målat julglädjens glans i svart! – – –
  • GOD JUL PÅ RIKTIGT – det vill jag önska den, som med svidande saknad ser tillbaka på gångna lyckliga jular. Det vill jag önska den, som med smärta och vemod i år saknar någon, som stod en nära förra julen.  Det vill jag önska den, vilkens hela inre människa är hopkrupen av trötthet – och alla Er, vilka julen kommer att bjuda på arbete, när andra får vila. Och sist men inte minst vill jag få säga ett ”God Jul” till Er, som på grund av sjukdom eller handikapp av skilda slag har fått tillbringa julen på vårt sjukhus eller på våra olika hem.
  • En jul på riktigt – blir det, inte bara därför att tiden inte står stilla och därför att även den gråaste dag så småningom uppnår kväll och att den 24 och 25 och 26 december i år kommer att rulla förbi. En jul på riktigt är det i år, därför åt Er, som läser mitt brev, är född en FRÄLSARE i Davids stad, liksom han var herdarnas, som höll till utanför Betlehem den första julnatten. Det är därför jag kan hälsa Er med ett ”God Jul”.

Låt oss i jul tillsammans sjunga

Han kommer till vår frälsning sänd,

Och nådens sol, av Honom tänd,

Skall sig ej mera dölja.

Han själv vår Herde vara vill,

Att vi må Honom höra till

Och Honom efterfölja,

Nöjda,

Höjda

Över tiden

Och i friden

Av Hans rike

En gång varda Honom like.

Eder tillgivne Einar Göth