Ersta den 23/4 1965
Från mitt sjukhusfönster har jag under någon tid kunnat följa grävskopornas arbete nere i sjukhusparken. Som gigantiska urtidsödlor har de rört sig där nere bland träden och buskarna. Med mekanisk okänslighet har de böjt sina järnhalsar för att, när de åter rätat på sig, ha skoporna så fulla, att jord och småsten runnit ur mungipor och svarta tänder. Marken ligger där, sårig och oskyddad. Häromdagen föll en av kastanjerna och idag försvann en klunga syrénträd. – – – Ja, jag vet, att detta är nödvändigt för att de, sedan länge planerade byggnaderna, skall kunna uppföras. Men känsla och förstånd går inte alltid hand i hand och därför har jag inte kunnat hindra att tankarna på kastanjen och syrénbuskarna har kommit igen. Sjukhusparkens övriga träd och buskar står om några veckor i sin skiraste och fagraste grönska. Den stora kastanjen hann aldrig slå ut i år, även om knopparna var på god väg.
Sårig och oskyddad likt marken framför mitt fönster. – – – Sådan mången sin tillvaro. Livet har gått fram över människan som en grävskopa, vilket har resulterat i att mycket som kanske hade kunnat grönska aldrig fick slå ut. – Men inte har väl hela livet varit sådant. Det har kanske funnits år, som grönskat och blommat i vår- och sommarfägring. Men nu är allt så helt förändrat och det, som har försvunnit, går inte att återställa. ”Ett oblitt öde ville det..!” – Ödet? En okänslig maskin, som vältrar in över en oskyddad människa! Det skrämmer i sin ödslighet.
Men låt mig nu till den, som har det så, får säga tre ord, som vi möter i denna söndags text: ”Det är HERREN.” Jag vet, att jag genast kommer att ställas inför den anklagande frågan: ”Men hur kan Gud vilja…?” Och jag vet, att jag inte kan ge ett svar, som täcker allt, som ligger bakom den frågan. Men jag vet också, att GUD ofta gräver djupt, men att Han dock inte är en okänslig järnskopa. Han vet, vad livet och lidandet är. Han vet, hur mycket det är värt att offra för en människas räddning. – Det var inte en grävskopa utan en Herdes hand.
FADER, DU vars hjärta gömmer
Helighet, som allting dömer,
Kärlek, som förlåter allt,
Du vill döda
För att föda
Oss på nytt till ny gestalt. (Sv. Ps.305:1)
Eder tillgiven Einar Göth
