Fredagskväll. Veckan är över och strax är endast
tomten vaken + en tonåring.
Det var rätt mörkt i veckan.
Mycket mörkt. Regnet och blåsten fick de flesta att krypa ihop och kura framför
sina skärmar på bussen.
Lite av Stagneliusmood de Luxe
över det hela.
Sakta kröp bussen fram på Södra
Förstadsgatan och genom den regnsuddiga rutan såg jag affären med namnet ”Gods
gift afroshop”.
Under skylten fanns det en inbjudan: Come in and breath Africa.
Jag hoppade av bussen fem
hållplatser för tidigt och gick in i affären och tog ett djupt andetag.
– Är det så här Afrika luktar?
– What?
– Är det så här man andas Afrika?
– English please.
– If I want to b-r-e-a-t-h Africa, have I come to the right place?
Stort leende. – Yes, This is Africa.
Ibland måste man helt enkelt bara
tanka tänker jag.
Snart vänder det. Frågan är hur vi vet det. Erfarenhet,
förhoppning eller tillit?
Oavsett så påminner det om hur man kan beskriva
förhållandet till Gud som både är och komma skall.
Försökte följa samtalet om nobelpriset i fysik. Inte
min backyard direkt… Förutsägelsen av svallvågor genom universum + bygga mottagare
+ pricka några svallvågor som passerar efter ofantligt många ljusårs långa resa (med reservation att inte fattat något överhuvudtaget).
I min värld krävs det mindre tro att relatera till Gud
för att hålla ihop tillvaron.
Anyway. Det skall resas till Stockholm efter nyår
och känns lika exotiskt som att flyga till Havanna. Spaning pågår: Centralbadet,
lunch på Drottningholm, Fotografiska, Livrustkammaren, åka skridskor på Drevvikens,
Flatens, Lillsjöns eller Långsjöns sjöisbana, träffa systrar och middag på är
frågan.
