Ersta den 18/5 1963
“BESÖKSFÖRBUD” står det skrivet på en lapp på vår sjukhusport. Vi vet alla vid det här laget vad det gäller. En av de mera smittosamma epidemierna har fått fotfäste i vårt land. I en handbok läste jag, att Sverige har varit befriad från smittkoppor sedan 1932. Men så plötsligt är den här igen och blir förstasidesnytt i dagspressen. Lätt konkurrerar den ut den nye astronauten såsom samtalsämne man och man emellan. Människor, som varit i riskzonen, isoleras och våra sjukhus stängs för sjukbesök, Mång människors trygghet råkar i gungning. Och förvisso är det inte något, som man kan passera blott med en axelryckning, det förstår vi av myndigheternas snabba åtgärder t,ex. i fråga om besöksförbudet. Men en människas trygghet och sinnesfrid behöver inte falla sönder för det.
Grunden till en människas trygghet kan vara “en god fysik” eller “ekonomiskt oberoende” eller “politisk säkerhet” osv. Men allt det där kan ju snart nog vändas i sin motsats. En människa med “järnhälsa” kan bli smittad av en epidemisk sjukdom eller råka ut för en olyckshändelse. En stabil ekonomi kan vid olyckliga omständigheter bli en ruin och den politiska säkerheten kan väl ibland vara en middagsslummer på en kruttunna. Så länge vi är friska menar vi ofta, att vi säkert inte skall förlora fattningen, även om vi bleve sjuka. Även om ekonomien skulle bli ett bekymmer, så skulle vi inte bli trälar under bekymren, Och även om den politiska situationen skulle bli förändrad till det sämre, skulle vi ändå modigt se framtiden an. Ja, tänk så litet känner vi oss själva!
Var kan en orolig människa få ro? Som ett svar vill jag bara citera första raderna i denna söndags, Bönsöndagens, aftonsångstext:”JAG vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp,” Där får vi lägga ner bekymren och oron.
Det står visserligen “BESÖKSFÖRBUD” på sjukhusporten, men det är En, som passerar ändå – Han, som har sagt: “Se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.” När Han kommer på besök, gör Han det för att få stanna. Han vill ju vara nära var och en, som åkallar hans namn. Det har Han ju själv sagt och det gäller både vid en sjuksäng eller ett operationsbord och vid de mångskiftande uppgifterna, som utföres inom sjukhuset.
Och vad mitt hjärta beder, Det vet jag att du hör;
Och vad mitt väl bereder, det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta Din hjälp mig närmast är;
Jag vet, att på ditt hjärta Du mina sorger bär. Sv.ps. 336:3
Eder tillgivne Einar Göth
