Ersta den 25/5 1963
Häromdagen fick jag i min hand ett brev, som givit mig en del att tänka på. Jag vet inte vem som är avsändaren – det står bara initialer under själva brevet, och egentligen brukar jag inte bry mig om anonyma brev. Men detta brev var egentligen inte ett brev utan ett nödrop. Brevskrivaren antyder i några korta rader, vari svårigheterna bestod och så tilläggs det: ”Hjälp mig att be! Bed mycket för oss! Bed för oss!!”
Kanske att min första tanke var: Om jag bara visste, vem avsändaren var, hade jag kunnat knyta kontakt och givit en mera påtaglig hjälp. Åtminstone hade jag kunnat tala om, att jag söker uppfylla den i brevet uttalade önskan. – Men då fick jag liksom ta mig själv i kragen och säga åt mig: Brevskrivaren begärde mera än din beskäftighet. Det var inte den mänskliga förmågan, som denna människa hoppades på. Den var redan prövad och hade visat sig vara ingenting annat än mänsklig oförmåga. Nej, vad den plågade människan längtade efter var Gud och hans kraft och hjälp och inte blott mänskliga välmenta råd.
Men varför uppgavs inte namn och adress, så att det hade kunnat meddelas, att vi verkligen bad? Svaret måste bli, att brevskrivaren hade tro. Ty förbönens värde ligger inte bara på det psykologiska planet, så att den först då betyder något för en människa, när hon verkligen får reda på, att hon är omsluten av förbön. Nej, förbön är att binda en annan människa fast vid Gud. “Gud vill alltid göra människorna gott, men särskilt på sina barns böner”, säger en själasörjare, som levde för länge sedan.
“Var snäll och bed för en människa, som är i nöd.” Så började brevet och den presentationen räcker. Gud känner ändå till den anonyma brevskrivaren. Du, som inte tycker att du har någon uppgift eller tycker, att de uppgifter som du har, ibland blir enahanda och hotar att bli slentrian – – Varsågod! Här har Gud lagt en uppgift mitt framför näsan på Dig. Och säg inte: Jasså, var det bara förbön. Det är inte bara det! Ty Du står därigenom mitt uppe i ett kraftfält, som är långt starkare än vad vi människor kan åstadkomma.
Så får vi bedja med och för varandra.
Eder tillgivne Einar Göth
