Ersta den 1/6
I morse fick hela Sverige reda på, att det varit diakonissvigning på Ersta. I ett program, som förekommit under några lördagar på våren och som kallats ”Skansenmorgon” har olika, personer intervjuats och i dag utfrågades kyrkoherde Lennart Levin från Mölndal. Han talade om att han bara för några dagar sedan varit på Ersta och sett över till Skansen och nu satt han på Skansen och såg bort mot söder-bergen. På en fråga om vad han hade haft för ärende på Ersta, kunde han tala om, att han hade assisterat vid diakonissvigningen i Ersta kyrka.
Och för oss här uppe på Ersta har det varit två stora högtidsdagar i onsdags och torsdags. Den första dagens höjdpunkt var givetvis diakonissvigningen, som förrättades av biskop Ljungberg i Ersta kyrka. Två av de tre nyvigda diakonissorna har som provsystrar tjänstgjort här på sjukhuset och den tredje har fått socialutbildning och bl.a. under en period tjänstgjort i Mölndal. Även om det är få – alltför få med tanke på efterfrågan – som nu går ut som nya diakonissor, så är det ändå något löftesrikt med varje nyvigd diakonissa och våra tankar och förböner följer dem ut i arbetet bland människor i nöd.
Från den andra högtidsdagen, i torsdags, är det väl många av oss, som hade tillfälle att vara med, som kommer att minnas föredraget av biskop Manfred Björkquist, Stockholms stifts förste biskop. Hans föredrag hade som ämne “I bönens värld”. Att det var en själavårdare med lång erfarenhet, som vi hörde i den snart 8O-årige biskopens ord, det kunde vi inte taga miste på. Jag skulle önska, att jag hade kunnat tala om det mesta för Er av vad han sade men varken minne eller utrymme räcker. Men när han talade om Guds svar på våra böner sade han att vi ofta upplever det som om Gud inte alls svarar eller att hans svar blir Nej! Men den erfarne bedjaren får lära sig att just Guds Nej till vår bön egentligen är ett Ja till oss – något som den trogne bedjaren ibland efter en tid får se. Månne inte detta är en erfarenhet, som gjorts under årens lopp av många även på vårt sjukhus. Hur många tysta rop har inte stigit upp till “all nåds Gud” från våra sjuksalar både av dem som vårdas och dem som vårdar! Gud hör alltid bön, men Han svarar inte alltid som vi vill utan som Han själv vill. Och hans vilja är alltid ett Ja till oss, men just därför måste det kanske bli ett Nej till vissa av våra önskemål, som föräldrar ibland måste säga nej till vissa av sina barns önskningar.
Till detta vill jag som hälsning bara foga ett ord ur Bibeln: Herren säger genom sin profet: ”Jag vet väl vilka tankar jag har för eder säger Herren, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp.” Jer. 29:11.
Eder tillgiven Einar Göth
