Tanken var väl att man skulle bytt tjänst förste januari. Det hoppade plötsligt fram en månad. Ett december med ena foten på den ena sidan Malmö och en fot på den andra. Kanske en bra ingång när man fått sitta ner en stund. Stan må vara enormt segregerad men teologins uppdrag är ju som bekant tvärt om.
Tvärt om eftersom diabolo, διάβολος, även bär på betydelsen ”den som skär igenom och den som splittrar”.
Kollade upp om cementen till Kristusstatyn i Rio kom från Limhamn eftersom den i folkmun kallas Limhamnsjesus. Fick artikeln att Skanska dementerar ryktet att de skulle ha byggt statyn. Cementen kom från Skanska i Limhamn men blandades i Rio. Dementera eller cementera kan kanske kvitta.
Det sägs att initiativet till Lunds missionssällskap kom från prästerna i Tygelsjö kyrka på mitten av artonhundratalet. Okänt sällskap för de flesta men vid en närmare koll har trådar till Egypten, Hong Kong, Jerusalem, Kapstaden och Malmö. I ett statement sägs det att ”På varje plats stöds insatser för att överbrygga klyftor mellan människor och främja arbete för en helad gemenskap öppen för alla.”
Den sista kyrkan man ser innan man lämnar Sverige via motorvägen har varit stängd i många år och jag gissar att man måste ha hjälm på sig om man vågar sig in. Dess morgondag är väl högst osäker.
Fint är att kyrkan trots detta följer kyrkoårets färger eftersom vaktmästaren i grannkyrkan ser till att färgerna byts ut allteftersom kyrkoåret går.
Kyrkan i kyrkan är ett förunderligt fenomen. Människorna hoppas och liturgerna vet.
Lite som fjärilarna. ”Fastän det verkar som en viloperiod i fjärilens utveckling är det stora förändringar som sker. Inuti puppan förvandlas larvens kropp till de beståndsdelar en färdigutvecklad fjäril är uppbyggd av…”.
För att inte tappa lusten helt och hållet kan det vara bra att veta att när endast timmar återstår innan fjärilen föds börjar puppan mörkna.
