Erasmusstudenterna brukar komma ungefär samtidigt som de vise männen. För några år sedan var det tydligt. Idag är papperskartan ersatt med lämplig app och aldrig mer kommer frågan ställas om vägen till utvalt studentboende.
Förmodar att det finns de som hålla kvar både brevskrivande med papper och penna och kartnavigerande med en äkta karta i papper, svår att vika ihop.
Har fått en ny kompis. Han kommer från Ukraina och igår var det julafton. Samtalet vid lunchen var lite knackigt då det skedde genom google translate. Som när Tintin talar till elefanterna genom en trumpet.
Lite mer österut firas det helt enkelt när vise männen äntligen hittat rätt. Lite span kring det:
Ingen spoiler alert på att det återigen knackas på fel dörr samtidigt som man kan förundras över att det navigeras rikligt kring tidens tecken, stjärnor och drömmar. Detta har dock styrts upp med ordet fordom (eller fordum på danska) 1917/1931.
Vilar något av kuggfråga över detta. Väl på plats fanns det ingen dörr att knacka på. Kanske handlar det om tillgänglighetsfrågan då det inte är kontakter, konto eller något man föds in i. Läst i ett större sammanhang verkar den enda dörren som det talas om hänga hos betraktaren och förvaltaren.
Jag tror att den verkliga frågan handlar om man kan se Gud. Är det möjligt att se Gud?
Oavsett är kyrkans dörrar, eventuella trösklar och kyrkans alla fastigheter är alltid en trigger. Om än i passiv form.
Soho House i Stockholm har öppnat. Svd berättar: ”I en gammal kyrka ett stenkast från Östermalmstorg trängs innefolket. De spatiösa rummen har högt i tak. Väldiga Chesterfieldsoffgrupper intill det gamla altaret, två restauranger, i biblioteket en bar. Man beskriver sig själva som ”Ett hem för kreativa människor att komma samman” och riktar sig i huvudsak mot en målgrupp som är ung, köpstark och som sagt gärna kreativ.”
Förutom ett kompisgäng och en viss kreativ talang behöver man även hosta upp 26.000 kr/år för att ta en öl. För att vara en gammal kyrka så är det så mycket antistall man kan komma.
Ett stenkast bort på Styrmansgatan ligger det en annan gammal kyrka som tillhörde Elim en gång i tiden. En kyrka som Zlatan har köpt.
Båda kyrkorna lika oåtkomliga som det nu är.
Berättelsen går så här:
Hade tjänst som deltid ungdomsledare och gift med en som fortfarande studerade. Hade på något mycket märkligt sätt lyckats få lån på banken för att köpa ett hus. Om än ett litet hus så dock ett hus.
När sommaren kom fanns det inga pengar kvar men dock en djup längtan att få till någon sorts semester för familjen. Men det fanns verkligen inga pengar att lägga på en semester förutom mat.
Ringer en vän och släkting och frågar om vi skulle kunna få bo några dagar i den gamla Elimkyrkan, ett stenkast från Strandvägen.
Ringer Sixth biluthyrning i Rosengård (av alla ställen…) och fråga om de behöver få någon bil uppkörd till Stockholm.
– Absolut. Jag tankar upp en BMW som du kan ta. Sen ringer du mig när du skall hem igen så fixar jag fram en annan bil åt dig.
När jag sedan står i kön till biluthyrningskontoret på Arlanda skaver det lite grann. Tänk att man ska behöva betala för tåget in till Stockholm och sedan ut igen för att hämta den nya bilen. Smäll man får ta.
När det blir min tur lämnar jag in nycklarna och får en lunta biljetter i näven med orden – Paret före dig skulle just lämna Sverige och hade inget behov av dessa tågbiljetter. Dom kan du ju få.
Tänk att man var tvungen att betala för både pastan och burken med krossade tomater. Smäll man fick ta.
