Tog en tur upp genom Sverige. När känslan infann sig av att vara väldigt långt norrut passerade jag skylten med Gävle 225 km. Det ger perspektiv.

Provade på att fiska. En liten insjö i Småland, vidare till öarna utanför Göteborg för att avsluta i en tjärn i Dalarna. Det gick sådär. Endast en liten stackare råkade komma i vägen för kroken utanför Öckerö.

Förmodar att det är vägen som är målet för att trösttravestera Boye.

Kom i kontakt med en organist från Göteborg som sökte boende i Lund det kommande året. Det slutade med att han ska bo hos oss och som hyra lära mina pojkar att spela “Vår Gud är oss en väldig borg” alternativt någon låt av Justin Bieber på piano.

Ser fram emot samtalet med skatteverket om hur jag ska beskatta det.

Anyway, jag kollade upp honom på Spotify och ett stycke som han skrivit heter “Lugnet före stormen”.

I sammanhanget både passande och profetiskt.

Hittade en funktion kopplat till denna blogg som talade om hur många besök som gjorts och hur länge man var inne på sidan. Genomsnittet på tiden spenderat vid denna text är 2 sekunder.

Förmodar att de flesta steg av vid Gävle 225 km. Det ger en viss bekymmerslöshet i skrivandet. Lite som sommarens fiske.

Good enough med sittandet vid sjön, havet och tjärnen. En återspegling av sommaren teologiska processande. Gud som är och jag som får vara.

Väl sagt detta fick jag mig en spark när jag läste en artikel i en dagstidning. Bakgrunden är en upplevelse från min gymnasietid för 25-30 år sedan. In i min klass kommer det en pingstpastor som ställer upp sitt el-piano, sjunger några sånger, berättar att han är frälst och ställer frågan till klassen: Finns det några här inne som är frälsta?

Om det var fysiskt möjligt att en hand kunde väga 350 kilo så var det min hand. Ja, jag var frälst. Och du är dum i huvudet.

Och så har jag tyckt sedan dess. Tills jag i sommaridyllen läser en intervju med en kollega i en dagstidning. Anar att vi är uppvuxna i samma lilla samhälle, dock lite olika årgångar.

I intervjun berättar han att när han gick i skolan kommer det in en pingstpastor till hans klassrum, ställer upp sitt el-piano, sjunger lite sånger och berättar om sin tro. Och kollegan upplever ett Gudsmöte som blir hans väg in i kyrkan.

En identifikation med surprofeten Jona ligger nära till hands för egen del.

Justin Bieber:

Gotta go and get angry at all of my honesty. You know I try but I don’t do too well with apologies. I hope I don’t run out of time, could someone call the referee?

‘Cause I just need one more shot at forgiveness. I know you know that I made those mistakes maybe once or twice. And by once or twice I mean maybe a couple a hundred times. So let me, oh let me redeem, oh redeem, oh myself tonight
‘Cause I just need one more shot, second chances. Is it too late now to say sorry?
‘Cause I’m missing more than just your body, oh. Is it too late now to say sorry?
Yeah, I know that I let you down. Is it too late to say I’m sorry now?

I’m sorry, yeah
Sorry, yeah
Sorry
Yeah, I know that I let you down
Is it too late to say I’m sorry now?

Martin Luther:

1.
Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vår sköld och värja.
Han hjälper oss ur nöd och sorg
och allt som vill oss snärja.
Nu mörkrets furste vred
han vill oss trampa ned.
Stor makt och mycken list
hans rustning är förvisst.
Likväl vi må ej frukta.

2.
Vår egen kraft är här för svag,
vi vore snart nedgjorda,
men för oss går till strid och slag
vår hjälte, Herrens smorda.
Du frågar vem han är.
Han namnet Kristus bär.
Vår Herre Sebaot,
vem kan stå honom mot?
Han fältet skall behålla.

 3.
Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
så länge Gud ibland oss bor
alls intet oss förfärar.
Må världens furste då
förgrymmad mot oss stå.
Han skadar dock ej här,
ty dömd han redan är.
Ett ord kan honom fälla.

4.
Guds ord de måste låta stå,
det kan de ej fördärva.
Med oss skall Gud i striden gå,
hans Ande gör oss djärva.
Vi fritt och glatt till mods
ger ära, liv och gods.
Det allt de taga må,
stor vinst de icke får.
Guds rike vi behåller.

Skönt att alla slutade att läsa vid Gävle 225 km.