Mikael Göth

Vardagsrutin. Lämnar jobbet för dagen, kör bilen, kö, regn och hämta på dagis. Tar sats för att komma hem och laga kvällsmat.

Det tar en annan vändning då lillkillen tycker att vi ska gå till parken och leka prinsessa och pansarvagn stället för att gå hem.

Rollbesättningen kändes klar innan vi kom fram. Jag fick vara pansarvagn.

Noterar att vi delar samma tillvaro men att vi upplever och tolkar den väldigt olika. Är inte helt säker på att bilköströttefterjobbethämtapådagiskänslan är en mer berättigad känsla än mötet med drakar och katapulter.

Där någon ser spår av Gud i relationer, i solen som går upp, i stråken som dras mot violinsträngen, vinden vid havet, ljudet av mopedmotorn som plötsligt smattrar igång, doften av hemma, golvuret som slår, minnet av nära och kära, ett barn som säger äntligen när man kommer hem ser andra enbart kemiska processer.

Där någon bara hör prat om vädret anar andra en medmänniskas sinnestillstånd. ”Att begrepp som värme och kyla associeras med andra begrepp på detta sätt gör också att till synes banala yttranden om vädret, till exempel i skönlitteratur, också kan tolkas som beskrivningar av sådant som en huvudpersons sinnestillstånd.” Annika Bergströms avhandlig ”Språk och temperatur”.

Hon fortsätter: ”I viss bemärkelse är språket en tvångströja för tänkandet. Men det öppnar också upp en nedärvd, delad och förnyelsebar upplevelse av människans tillvaro inom en språkgemenskap. I det perspektivet är det viktigt att visa på kanske omedvetna begreppsliga samband i språk och tänkande.”

Den allmänna och särskilda uppenbarelsen skulle kanske en gammal teolog hävda.

På morgonen dröjde sig tanken kvar. När stöveln var svår att ta på sig mindes vi den lilla flickan som blev en prinsessa men som tappade skon när hon rusade ut från balen.

Vi enades om att det var fint att han inte gav upp förrän han hittade skons rättmätige ägare.

Undrar var jag har hört det förr…

Förvånad var nog grannen när han vaknade och fann att hans
bil hade rullat ur carporten, över vägen och upp i grannens häck.

Drama i kvarteret tänkte jag när jag stod med morgonkaffet i
handen och stillsamt betraktade den sociala interaktionen som sedan följde
grannar emellan.

Påminner lite om den gamla skolfilosofiska dängan om ett
träd faller i skogen och ingen är där – låter det något då?

A. Ja

B. Nej

Oavsett vad man tycker i fråga kan det vara svårt att bevisa
att något inte finns. Mitt vittnesbörd är dock att en två ton SUV låter när den
ska dras loss från häck och gjutjärnsgrind.

Finns människor om jag inte möter dem? Kanske. Kanske inte.

Jag hör dock ljud när jag möter familjer där föräldrarna är
i samma ålder som jag, har barn i samma ålder som mina barn och som går rakt ut
från sina lägenheter eftersom myndigheterna går i skarpt läge på dagis, skolor och
vårdinrättningar.

Det är svårt att komma undan som familj. Betydligt lättare
som ensamkommande.

Has the Bonhoeffer Moment Finally Arrived? Frågan ställs i
ett annat sammanhang av Stephen R Haynes i Hoffington Post.

Personligen tänker jag att det är en tidlös fråga. Inte en fråga
om partipolitisk hemvist, samfundstillhörighet, geografisk placering, ålder,
kön, bibelsyn, placering i syskonskaran, uppväxt eller fotbollslag.

Att det finns politiska agendor i kyrkans värld är inget
nytt. Att det är komplicerat är inte heller något nytt. Kyrkan har sedan
300-talet tvingats till att förhålla sig till att vara ”stadfäst och gillad”.
När reformationen var färdig hade man tagit bort 25 av 27 kyrkor och
klosteranläggningar i Lund. Kvar fanns domkyrkan och klosterkyrkan.

Inte helt säker på att alla ropade ”äntligen”.

Och ändå så finns det fortfarande någon i Lund som varje
kväll ber ”Gud som haver barnen kär” med
sina barn.

Första advent har infunnit sig denna morgon. Nyår i
kyrkan. ”Ett nådens år” är visionen.

En framkomlig väg bland högt och lågt i ens egna
ambitioner. Erfarenheten av mitt ”track record” när det gäller nyårslöften säger
den enda.

Dags att deffa. På gymmet deffas det när man går in
en period av kaloriunderskott för att definiera, framhäva eventuella muskler.

I kyrkans värld kallas det fastetid.

Kyrkan har två deffaperioder, advent och fastan. Man
avstår från något för att upptäcka annat. Något som man redan har. I kyrkan handlar
musklerna om inkarnation och försoning.

All kristen förkunnelse är i grunden
en påminnelse. Den finaste komplimang man kunde ge de tidiga kyrkofäderna var
därför denna: Han tillförde inte teologin någon nytt. Halldorf, Juni
2015.

Kärlekens ögon ser inga fel. Om allt rasar faller
jag ner. Men jag ser bara dig som jag tiltat rummet. Törsten är kvar. Ingenting
har försvunnit. Se på mig nu. Har speglat mig i timmar för att hitta nån som du.
Se på mig nu. Jag dansar tills kristaller faller ner emot min hud. Petter, Se
på mig nu. Skeppsholmen.

I gårkväll försökte jag samla familjen framför tv´n
för att vi skulle få en gemensam upplevelse. Popcorn och ostbågar, tv-soffa och
att vi skulle se de program som någon i Stockholm hade bestämt ordningen på.

Inga telefoner, inga plattor, inga datorer.

Det fungerade i sju minuter.

Allt har sin tid under solen. Onedinlinjen, I vår Herres
hage, Fame, Kurt Kempe och Åsa Bodén som pekade på molnen.

Onedinlinjen

Säsong 1 (1971)

1. The Wind Blows Free

2. Plain Sailing

3. Other Points of Compass

4. High Price

5. Catch as Can

6. Salvage

7. Passage to Pernambuco

8. The Homecoming

9. When My Ship Comes Home

10. A Very Important Passenger

11. Mutiny

12. Cry of the Blackbird

13. Shadow of Doubt

14. Blockade

15. Winner Take All

Säsong 2 (1972)

16. The Hard Case

17. Pound and Pint

18. A Woman Alone

19. Fetch and Carry

20. Yellow Jack

21. Survivor

22. Coffin Ship

23. Frisco Bound

24. Beyond the Upper Sea

25. An Inch of Candle

26. Goodbye, Goodbye

27. Bloody Week

28. The Challenge

29. Race for Power

Säsong 3 (1973–1974)

30. The Ship Devils

31. The Stranger

32. Echoes from Afar

33. Amazon Cargo

34. Danger Level

35. Black Gold

36. Law of the Fist

37. Ice and Fire

38. A Proposal of Marriage

39. Over the Horizon

40. The Silver Caddy

41. Port Out, Starboard Home

42. The Passenger

Säsong 4 (1976)

43. Loss of the Helen May

44. A Cold Wind Blowing

45. Not Wanted on Voyage

46. Undercurrent

47. Quarantine

48. Uncharted Island

49. A Clear Conscience

50. Shipwreck

51. The Gamble

52. Month of the Albatross

Säsong 5 (1977)

53. When Troubles Come

54. Rescue

55. Coffin Ships

56. The Trade Winds

57. The Stowaway

58. Dead Man’s Cargo

59. A Hard Life

60. The Hostage

61. Uncharted Waters

62. A Close Run Thing

Säsong 6 (1978)

63. No Smoke Without Fire

64. Collision Course

65. Double Dealers

66. Stand by to Go About

67. The Upright Man

68. The Reverend’s Daughter

69. Highly Explosive

70. A Sea of Troubles

71. Men of Honour

72. The Fortune Hunters

Säsong 7 (1979)

73. Liverpool Bound

74. The Homecoming

75. The Paddy Westers

76. Dirty Cargo

77. To Honour and Obey

78. Running Free

79. The Suitor

80. Storm Clouds

81. Outward Bound

82. Homeward Bound

Säsong 8 (1980)

83. A Royal Return

84. Revenge

85. Blood Ties

86. The Honeymoon

87. Jonah’s Luck

88. The Price of Pride

89. Vengeance

90. Guilty – In All Innocence

91. A Long Way Home

En viss tempohöjning infann sig då jag var gräsänkling hela
veckan. Korv-stroganoff, köttbullar och stuvade makaroner etc.

Man kan även kalla det skärmkrigets tid. Dessa skärmar med
sin enorma dragningskraft.

Lyckades få igång vår TV som varit trasig sen i somras.
Tanken var att när barnen somnat, att jag då skulle ligga i min soffa och
slötitta.

Det var ett misstag. Inte ett svagt sluttande misstag. Hisschakt
rakt ner i dystopias mörkaste tunnlar.

Ett inslag om en politisk kommunikatör som är ofattbart
oförskämd, om det amerikanska valet om varför det var ovanligt smutsigt, en
komiker som häcklar mordoffer, ett program om hur IS rekryterar fruar på
internet till sina krigare för att avsluta med ett program om ”hämdporr”, hur
folk lägger ut bilder på olika sajter när relationen gått sönder.

Dystopi kommer från grekiskans δυσ- och τόπος, som
sammansatt betyder ”dålig plats”.

Tack engelska antikrundan för att du finns.

Satt i kroppen till nästa morgon. När vi tog på oss kläderna
för att gå till dagis beklagade jag mig för lillgrabben över mörkret och
regnet.

Som svar på klagandet: Det är väl jättebra för då kan man
hoppa i vattenpölar.

Det talas en hel del om att bli som ett barn när det gäller
Guds rike. Förmodar att det handlar om att se det andra inte ser.

Försökte pricka varje vattensamling på E22 och E6 på vägen
till jobbet.

Ska även sätta tomtebloss i efterrätten när frun kommer hem
ikväll.

Previous in Das Auto: I somras sålde jag min gamla bil för
priset av 600 kr på blocket. Inget överpris kan jag tycka. Lyckades ändå bli
lurad och stod kvar som ägare, fast de tog bilen. Anmälde bilbedrägeri och transportstyrelsen
kunde inget göra. Någon kör runt med en bil i ditt namn och du kan tyvärr inte göra något åt det blev svaret.

Trodde transportstyrelsen som inte räknade med att mitt liv
ligger i Guds hand.

I tisdags, fyra måndader senare, hittade jag bilen på en
parkering i Vallkärra utanför Lund. Parkerade min nya bil framför så min gamla
bil inte kunde komma ut.

Ringde polisen och räknade med att där skulle jag nog
få stå resten av dagen.

Då hade även jag glömt att min liv ligger i Guds händer.

Välkommen till polisen. Beskriv ditt ärende, tryck# )=/&Tryck/&Tryck¤#Tryck(I8923.

–
Tjena, jag heter … och har hittat min bil som
jag blev av med i somras…etc.

–
Hej på dig. Hur är det med dig nu för tiden?

–
Hm..bra.

Då sitter det en person på andra sidan luren som arbetat på
en begravningsbyrå med vilka jag har haft begravningar med de senaste sex åren,
men som nu pausat och hoppat in hos polisen.

När jag lägger på luren kommer det fram en man som säger att
bilen är hans. Jag säger att den är min. Han säger att den är hans.

Och bakom mig kommer polisen.

Återigen en påminnelse om dessa parallella världar och parallella
ekonomier som lever bredvid varandra i vårt land.

Idag har jag suttit hemma i tv-soffan hos den nya ägaren. Vi
tog näven på att det blir bättre när vi kan lita på varandra.

No hard feelings.

Vaksamhet och väntan handlar det om på söndag. Förmodar att
det landar i en balans mellan vilan i bekymmerslöshetens äppelträdsplanterande
och en krass realism över att en dag få släppa taget om allt.

Även sin gamla bil vilket är befriande på något sätt.

Att landa ett flygplan. Man flyger dit, sen flyger man
tillbaka. Har nog landat över hundra gånger. När man går in för landning blir
det alltid en speciell stämning i kabinen. Det är 40 ton eller mer som ska ner
i backen. Rörelseenergin måste vara enorm.

Jag vilar tryggt i tekniken, kunskapen och kompetensen hos
de som tar över ansvaret för mitt liv. Tackar Gud varje gång planet prickat
rätt, bromsat in och att jag får ännu en tid med min familj.

Förundrad blev jag dock när halva familjen satt på rad 14
och resten på rad 12. Var fanns rad 13? Inte bara charterbolag som skrockar på
när det väl gäller, utan även Air France, Emirates, Lufthansa, SAS, KLM, Ryan
air, Singapore Airlines, Virgin Atlantic, continetal, SWISS, Austrian mfl.

Är det någon som ställt frågan varför?

Har varit på charterresa. Allt från Grönland till Mallorca
var möjligt eftersom det skulle vara en sistaminutenbiljett. Det blev
Teneriffa.

Vill man nödvändigtvis känna sig galet unik i sitt resande
är inte Teneriffa platsen. Men allt har sin historia. 1956 gick den första
charterresan till Kanarieöarna just till Teneriffa. Man mellanlandade på flera
ställen för att tanka och i Barcelona fick passagerarna hjälpa till att borsta
av snö från vingarna. Man övernattade i Tanger i Marocko och när man äntligen
nådde Teneriffa möttes man av två borgmästare, en musikkår och röd matta.

Det var då det.

Sett filmen. De letar efter Pepes Bodega som säljer 80-procentig rom på vinflaskor. Delar inspelat på Playa de Los Chirstianos.

Idag ser man restaurangen ”Göta kanal” på väg in från
flygplatsen. Alla menyer på alla restauranger är på tyska, engelska, svenska
och ryska. Ett gäng killar från Senegal säljer solglasögon, klockor och Michael
Kors designer bags. Engelsmännen dricker sin öl och kollar på sin fotboll. Man
badar i poolen på förmiddagen och i havet på eftermiddagen. Ibland tvärt om.
Var borgmästaren befann sig har jag ingen aning om. Sitter kanske hemma och
funderar på det där med integration.

Men det finns en twist. Det är lätt att tänka sig att
hotellpoolen skulle vara full av bakåtvända kepsar vars ägare skulle göra
bomben i poolen.

No. Det är väldigt stilla runt poolen. Folk ligger och
läser. Det är som att vara på retreat. Kanske inte som på Maria Vall. Men folk
läser och vilar. Jag ser aftonbladet, Jackie Collins, svenska deckare och
läsplattor.

Själv varvar jag Tomas Sjödins bok ”Det är mycket som man
inte måste” med Anthony Doerrs ”Ljuset vi inte ser” (Pulitzer2015).

Tomas Sjödin skriver att ”Tillit” är en palindrom. Så
självklart, så simpelt och så helt mitt i prick. Det är så man vill gå ut och
göra bomben i poolen.

Går förbi ”Playa Las de Americas” och kommer över i ”Playa de
Los Chirstianos” där Svenska kyrkan firar mässa varje söndagskväll. Jag får
höra att jag är välkommen som jag är och att jag är älskad som jag är.

Fint.

Funderar dock på om kyrkan inte prickar mer rätt med att jag
är älskad för att Gud är den Gud är.

Försöker hyra en tandempermobil. Dom säger att jag inte har
åldern inne och att polisen kommer att stoppa mig om familjen åker med.

Hyr en surfingbräda istället. Ska lära mig att vågsurfa.
Efter fyra timmar i vattnet har jag fått så många kallsupar att jag består av
mer vatten än en gurka och anar att jag inte har åldern inne för det heller.

Hinner dock uppleva kicken av att fånga en våg när den drar iväg.

”De gamla damernas motståndsklubb” börjar med att Madame
Ruelle, bagarens hustru binder fast en trappstege på sin makes bil och kör runt
när det skymmer tillsammans med madame
Guiboux och ändrar traktens vägskyltar för att lura tyska soldater.

”Dinan ligger nu tjugo kilometer norrut”, säger madame
Ruelle. ”Långt ute i havet” (Ljuset vi inte ser, s. 292).

Platsen är den franska staden Saint-Malo på Bretagnes kust. Av de 865 byggnader som fanns bakom stadsmuren stod endast 182 kvar när det var över.

Funderar på varför historien är full av människor som har
urskiljningsförmåga och agerar på den.

I stort som smått.

Kommer hem till mitt hus i Lund. Lyssnar på spotify och hittar listan “Gone but never forgotten”. Just nu 10998 följare.

Det finns en morgondag efter allhelgona.

I gårkväll hade jag ett ärende till ett av bostadsområdena
här i Malmö. Klockan var runt nio på kvällen och jag satt i bilen. Höstväder
och duggregn på rutan.

Framför bilen går en mamma över parkeringen med sina barn. Jag
följer dem med blicken tills de försvinner upp i en trappuppgång. Får en känsla
att de är både trötta och trygga.

När jag kommer ut på motorvägen försöker jag minnas stunder
jag hade med min mamma när jag var i samma knatteålder.

Vi går till den lilla byskolan och det är en kväll om säker
cykel. Vi är på Lisseberg och åker bara radiobilar. Vi fikar på en parkering
norr om Jönköping. Vi plockar svamp på alvaret och blir lurade av Bo Giertz när
vi kommer tillbaka till Kastlösa. Om Bo Giertz sa att svamparna var giftiga så
var de ju de.

Eller inte.

Vad man minns och inte minns verkar inte följa något
mönster. Kanske var det egentid med förälder.

Hittar ett fotografi i en låda. Jag sitter i min mors knä.
Minns inte tillfället men minns tröjan. Ändå är det något som ligger nära i tiden.
Inser att det ser likadant ut som när jag sitter med en av mina pojkar i knät.

Det sägs att när Lina Sandell skrev ”Blott en dag” och kom
till strofen ”Han som bär för mig ett faders hjärta” så hade hon först skrivit ”Han
som bär för mig ett modershjärta”. Kopplingen är till Jesaja 49:15 “Kan då en moder glömma sitt barn… Och om hon än kunde glömma sitt barn, så
skulle dock jag inte glömma dig”.

Vems hjärta kan kvitta. Jag fattar. Det absolut omöjliga att vara glömd av Gud.

Ger en viss klangbotten. Bra att ha med sig när man släpper
iväg ungarna ner för skidbacken, när de
vinglar iväg på sin första cykel eller motsvarande.

Gjorde finaste bussutfärden med
vännerna på tisdagsträffen. Det var Rhododendron på Sofiero, sillamacka på
Mölle krukmakeri och en titt på Kullens fyr.

Mörkret tränger sig på och
människor tar spjärn. Jobbar man i kyrkan blir det påtagligt när man börjar
närma sig veckorna kring allhelgonahelgen. Frånvaron av de man fått lämna
ifrån sig blir påtaglig.

Såg en intervju med Laleh. Om att
åter omfamna livet. Hennes ord: ”Så att
när det väl tar slut blir det en frigörelse samtidigt som det blir en stor
sorg. Man måste dels bearbeta sorgen men också omfamna på något sätt livet igen
och lära sig att leva och lära sig att förstå livet”.

Ett annat sätt att uttrycka det
på: ”Lär oss att leva för de levande den tid vi har kvar”.

Rhododendron i oktober är inte så
mycket att se. På avstånd. Gick man närmare kunde man se att buskarna var fulla
av knoppar.

Hoppfullt.

Kollade lite vad mina
bloggkollegor pysslar med dagar som dessa.

Blondinbella, den svenska bloggens
urmoder, berättar om alltifrån härliga intervjuer i tv-soffor till bilder på
tvätten i tvättkorgen.

Pernilla Wahlgren kör med
”Pernillas värld”: ”Här får ni läsa om Pernilla Walhgrens spännande liv genom
hennes populära och mycket omtyckta blogg, shoppa snygga klänningar och annat
glamoröst i hennes välfyllda webshop, få inspirerande mattips i Pernillas Kök,
se roliga videoklipp.”

Toppar besökslistan gör
fortfarande Kenzas med hurmångahundratusenbesöksomhelstiveckan.

Kostdoktorn kommer på fjärde
plats.

Hittade även min egen blogg
längre ner i listan. Otroligt långt ner. När den kom upp kom det även fram
reklam för kyrkböcker online, tarotspådom samt ”naturnära vigsel-underbart och
minnesvärt”.

Inte lika härligt som en
tv-soffa, men det är väl som det är. Förutom tarotspådomsverksamheten som är en
lika onödig verksamhet som horoskopläsning. Varför? För att man lägger över det
ansvar man har fått för sitt liv på någon annan.

Funderar på var ansvaret
egentligen ligger. Det man skriver eller det man tar in? Lutar alltmer mot det
man väljer att ta in eftersom allt finns därute.

Dietrich Bonhoeffer skrev Med hjärtats tillit julen 1944 och skickade
den till sin fästmö. Kort därefter beordrade Hitler hans avrättning.

Psalm 817. Med hjärtats tillit.

Med hjärtats tillit att Guds goda
makter beskyddande och trofast kring oss står vill vi tillsammans leva dessa
dagar och tacksamt ta emot den tid vi får.

I goda makters underbara omsorg
vi väntar lugnt vad helst oss möter här. Gud är hos oss var afton och var
morgon, Guds kärlek genom varje dag oss bär.

Än plågar allt det gamla våra
hjärtan, än tynger onda dagar som vi minns. Kom, Herre, rädda våra skrämda
själar med frälsningen som vi har skapats till.

Och vill du att vi än en gång
skall glädjas, åt denna värld, och njuta solens glans, allt det förgångna skall
vi då få lämna och ge åt dig vårt liv, vår tro, vårt allt.

Låt varmt och klart idag de lågor
flamma som du bland oss i världens dunkel ställt. När så kan ske, för oss då
åter samman. Vi vet att i vår natt ditt ljus är tänt.

När kvällen kommer och dess
stillhet djupnar, låt oss få höra nya sångers ljud, från den fördolda värld som
oss omsluter, från dina barn som lovar dig, o Gud.

På tal om att omfamna livet. Idag
blev jag tonårsförälder.