Blog Image

Mikael Göth

Hurra för ytligt prat

Sommar Posted on Sat, June 02, 2018 07:34:53

Tog en tur till havet och drabbades av något som kan
liknas vid en nationalromantisk sommaryra. Självklart var jag tvungen att dela
min upplevelse med någon.

Text 11:35: Äter paj på bryggan. De äldre badar.
Vågorna slår. Vinden varm. Backarna böljar grönt. Liv och rörelse i centrum.

Svar 13:03: Här äts det också paj men i lunchrummet.
De äldre ligger med dropp. Svetten rinner i värmen. Antibiotika sätts ut och
in. Vi pratar om döden och livet. Det blir nog också bra trots allt.

Parallella världar. Möts vid kvällsmaten.

Lyssnade på bilradion hem från stranden och Hov1 höll konsert på Campus
i Umeå. Lät som allsång där publiken kunde sina texter. Allt har sin tid.

Läser ”Och bilen går bra? Tips, råd och historier om småprat” av Niklas
Källner som bl.a är reportern på Skavlan.

Läser om styrkan i de svaga banden och Mark
Granovetters artikel ”The strength of weak ties”. Svaga länkar kan fungera som
broar som löper mellan olika nätverk. För att kunna ta till sig nya
infallsvinklar finns det ett behov av att även odla de svaga banden. Exempelvis
småpratet med grannen över häcken som kan verka så obetydliga (s.50 ff). De
svaga banden kan ge mer styrka i de större sammanhangen.

Känns igen eftersom ögat inte kan säga till handen
att den inte behövs och inte heller huvudet till fötterna. För tydligen är det
så att de delar av kroppen som är svagast är så mycket mer nödvändiga (1 Kor 12).

Och vidare: I ”The problem of meaning in primitive
languages” från 1923 jämför Bronislaw Malinowski att hålla på med småprat och
tomma fraser är som att bryta bröd med en annan människa. ”Språket är inte bara
ett sätt att utbyta information, utan vi använder det för att meningarna och
orden fungerar som bryggor som gör att vi kan bibehålla, stärka och komma
vidare i en social gemenskap.” (s.11).

Det handlar om att kalibrera oss mot varandra och
det är en fas som vi inte kan hoppa över säger Källner.

Hur talar man om tro och religion? Han strosar
igenom det banala, belästa och det allmänna/specifika talet och landar i att
tydlighet är starkare ju mer individuell tron ter sig (s. 103 ff).

Var tvungen att googla Hov1. Grupper kommer och
grupper går men temat består.

Nu står hon där med vitsippor i håret
Tänker på allt tomt
Allt kan bli förlåtet
Vissna, mörka perioder har genomsyrat året
Ser på gamla bilder
Brukade va sår
Men allting ja’, allting ja’, allting ja’ va’
Försvann där o’ då, yeah
Du likaså…

(Hon dansar vidare i livet).



Julen varar hela vägen till påska

Sommar Posted on Sat, May 26, 2018 07:23:48

Hamnade på Nydalatorgets dag. För navigering:
Rosengård-Fosie-Lindängen-Hermodsdal-Nydala.

Köpte lite kaffe och fyra lotter
av en dam som satt vid ett litet bord. Beklagade mig och sa att jag var mer
killen med tur i kärlek och vann på tre av de fyra lotterna.

I perspektiv blir det rätt mycket kärlek.

Gick över till den parkerade polisbilen och gav
konstaplarna vinsterna i form av vatten och godis. Det såg rätt varmt ut i
uniformerna.

Kön med barn ringlade sig lång framför den lilla
uppblåsta hoppborgen. Det är inte alla som har studsmattor hemma i sina
trädgårdar. Varken studsmattor eller trädgårdar.

Hakade på Fosie kyrka som kom med kaffebord. Mycket
glädje och fina möten mellan människor.

Kom att prata om haram (motsats till halal). Tänker
att det i förorten blandas alltifrån hemvändande IS-krigare och Peshmergas till
de som med glädje är med på gudstjänster i kyrkan.

Oavsett ger det perspektiv till berättelser som man till leda har
hört förr. Den hemvändande sonen borde rimligtvis fått rejält med
stryk hörde jag någon säga, mötet med kvinnan vid Sykars brunn, kvinnan som smörjer fötter med olja
och torkar med sitt hår, den barmhärtige Samariern. Sjukt radikalt i
perspektiv.

För inkarnationen ter sig synnerligen radikal (lat. radix (rot), att gå till botten
med något, är en person eller rörelse som arbetar för omfattande reformer och
omdaningar).

Nu är det jul igen,
nu är det jul igen och julen vara hela vägen hem till påska sägs det. Med rätta
eftersom jul och påsk, inkarnation och försoning hänger ihop.

Klart som korvspad även i ett område där folkkyrkans tillhörighet troligtvis är ensiffrigt. Helt plötsligt framstår upplägget med territorialförsamlingar som en trotsig vägran att vara segregeringens medlöpare för att istället vara inkarnationens medvandrare. Hur hamnade jag där?

Kom en varning om
vattenbrist i södra Sverige. Tror jag får ringa Öckerö kommun och klaga.



Esse non videri

Sommar Posted on Mon, May 21, 2018 13:50:24

Esse non videri borde vara mottot så här dagen efter. Men
eftersom man utfört hjältedåd och det riskerar att allt för snabbt försvinna in
i dimman vill jag härmed tala om detta. Väl medveten om att jag var en av 60.000
föranmälda. Okänt hur många som faktiskt tog sig i mål.

Det var långt tyngre än vad jag kunde ana och jag sticker
inte under stol med denna insikt. Med en medelpuls på 183 uppför Avenyn och med
en våg som visar minus fyra komma fem kilo efter avslutat lopp var kroppen
under press.

Samtidigt kände jag igen mig. Spår av Gud i den allmänna
uppenbarelsen fick denna runda att upplevas som Pilgrimage de trabajo om kombinationen
tillåts.

Det är en utmaning att ta sig genom denna tillvaro och det
är en allmänsklig erfarenhet. Den som utlovar ständig lycka och ett
bekymmersfritt liv är bara fånig. Eftersom Gud inte utlovar något sådant
framstår en människa som knäpp om något sådant skulle erbjudas.

I med och under (evangelisk-luthersk) i ett stilla försök att sätta ord på mässans
mysterium reflekteras det synnerligen konkret i ett Göteborgsvarv. Som i livet
övrigt.

Det var en ganska så brant stigning efter bara någon
kilometer. Lite längre än vad man kunde ana. Men på väg upp blev man
uppmuntrad. Heja, kom igen hördes och man tog det till sig. Lite som att fira
gudstjänst.

Misstaget var att tro att bron över älven var backen upp.
Den började långt innan. Väl uppe på bron svepte dock vinden in från
västerhavet och hjälpen var ett faktum. Pling Pingstafton, dan före hjälparen
kommer som är som vinden. Ingen vet varifrån den kommer och vart den är på väg,
men hjälper det gör den.

På andra sidan älven stod folk och räckte ut handen som en
uppmuntrande klapp. Vem får inte en fridshälsning under en gudstjänst? Med
jämna mellanrum kunde man springa igenom en liten avkylande vattenfontän som en
påminnelse att dag för dag leva i sitt dop. Glasklart för vem som helst. Lite
längre ner stod det olika band och spelade. Varför envisas vi med att sjunga
och spela i kyrkan? Det gör skillnad. Tro mig. Tydligt när man är på marginalen
att braka ihop.

Uppför avenyn kom medics upp vid sidan och undrade om man
klarade det. Frågan, vatten, Dextrosol och en dunk i ryggen fick mig att
uppleva en pastoral/diakonal samhörighet kombinerat med känslan av att be dem
dra åt pepparn eftersom de kom i vägen. Notering: Insikt.

Den stora överraskningen, väldigt otippat, utöver att komma
i mål. Man fick en medalj och helt plötsligt fick man en klump i bröstet. Hur oväntat var det?

“Everyone who competes in the games goes into strict training. They do
it to get a crown that will not last, but we do it to get a crown that will
last forever.
Therefore I do not run like someone
running aimlessly; I do not fight like a boxer beating the air. No, I strike a blow to my body
and make it my slave so that after I have preached to others, I myself will not
be disqualified for the prize” sa Paulus fast på grekiska, hebreiska eller
latin.

Kan det vara så att när man går over till
andra sidan att det blir med en klump i magen? Vem vet?

Anyway. Hemma på soffan upplevdes det
engelska prinsbrölloppet.

Michael Curry (CNN)

And now in the name of our loving, liberating and life-giving God,
Father, Son and Holy Spirit, Amen. From the Song of Solomon in the Bible,
“Set me as a seal upon your heart, a seal upon your arm. For love is as
strong as death. Passion fierce as the grave. Its flashes are flashes of fire.
A raging flame. Many waters cannot quench love, neither can floods drown it
out.”

The late Dr. Martin Luther
King once said and I quote: “We must discover the power of love, the
power, the redemptive power of love. And when we do that, we will make of this
whole world a new world. But love, love is the only way.” There is power
in love. Don’t underestimate it. Don’t even oversentimentalize it. There is
power, power in love.

If you don’t believe me, think
of a tie when you first fell in love. The whole world seemed to center around
you and your beloved. Oh, there’s power, power in love. Not just in its
romantic forms, but any form, any shape of love. There’s a certain sense in
which when you are loved, and you know it, when someone cares for you and you
know it. When you love and you show it. It actually feels right. There’s
something right about it. And there’s a reason for it. The reason has to do
with the source. We were made by a power of love. And our lives are meant to be
lived in that love — that’s why we are here. Ultimately, the source of love is
God himself. The source of all our lives.

There’s an old medieval poem
that says where true love is found, God himself is there. The New Testament
says it this way. Beloved, let us love one another. Because love is of God and
those who love are born of God and know God. Those who do not love do not know
God. Why? Because God is love. There is power in love.

There’s power in love to help
and heal when nothing else can. There’s power in love to lift up and liberate
when nothing else will. There’s power in love to show us the way to live. Set
me as a seal on your heart, a seal on your arm. For love, it is strong
as death.

Read More

But love is not only about a
young couple. Now, the power of love is demonstrated by the fact that we’re all
here. Two young people fell in love, and we all showed up. But it’s not just
for and about a young couple who we rejoice with — it’s more than that. Jesus
of Nazareth on one occasion was asked by a lawyer to sum up the essence of the
teachings of Moses, and he went back and reached back into the Hebrew
scriptures to Deuteronomy and Leviticus and Jesus said you shall love the Lord
your God, with all your heart, all your soul, all your mind and all your
strength. This is the first and great commandment. And the second is like it:
love your neighbor as yourself.

And then in Matthew’s version
he added, he said, on these two, love of God and love of neighbor, hang all the
law. All the prophets. Everything that Moses wrote. Everything in the holy
prophets, everything in the scriptures. Everything that God has been trying to
tell the world: Love God. Love your neighbors. And while your at it, love
yourself.

Someone once said that Jesus
began the most revolutionary movement in human history. A movement grounded in
the unconditional love of God for the world. And a movement mandating people to
live and love ad in so doing, to change not only their lives but the very life
of the world itself. I’m talking about some power — real power. Power to
change the world.

If you don’t believe me, well,
there was more slaves in America’s antebellum South who explained the dynamic
power of love and why it has the power to transform. They explained it this
way, they sang a spiritual even in the midst of their captivity. It’s one that
says there is a balm in Gilead, a healing balm. Something that can make things
right, there is a balm in Gilead to make the wounded whole. There is a balm in
Gilead to heal the sin-sick soul. And one of the stanzas actually explains why.
They said if you cannot preach like Peter and you cannot pray like Paul, you
just tell the love of Jesus how he died to save of all. Oh that’s the balm in
Gilead: his way of love it is the way of life.

They got it. He died to save
us all. He didn’t die for anything he could get out of it. Jesus did not get an
honorary doctorate for dying. He didn’t — He wasn’t getting anything out of
it. He gave up his life, he sacrificed his life for others, for the good of the
other, for the wellbeing of the world. For us. That’s what love is. Love is not
selfish and self-centered. Love can be sacrificial.

And in so doing, becomes
redemptive. And that way of unselfish, sacrificial, redemptive love changes
lives. And it can change this world. If you don’t believe me, just stop and think
and imagine. Think and imagine, well? Think and imagine a world where love is
the way. Imagine our homes and families when love is the way. Imagine
neighborhoods and communities where love is the way. Imagine governments and
nations where love is the way. Imagine business and commerce when love is the
way. Imagine this tired old world when love is the way.

When love is the way —
unselfish, sacrificial, redemptive, when love is the way. Then no child would
go to bed hungry in this world ever again. When love is the way. We will let
justice roll down like a mighty stream and righteousness like an ever flowing
brook. Wen love is the way poverty will become history. When love is the way
the earth will become a sanctuary. When love is the way we will lay down our
swords and shields down by the riverside to study war no more. When love is the
way there’s plenty good room, plenty good room for all of God’s children.

Cause when love is the way, we
actually treat each other, well, like we are actually family. When love is the
way we know that God is the source of us all. And we are brother and sisters,
children of God. Brothers and sisters, that’s a new heaven, a new earth, a new
world, a new human family. And let me tell you something, old Solomon was right
in the Old Testament. That’s fire.

Pierre Teilhard de Chardin —
and with this I will sit down. We got to get you all married.

French Jesuit Pierre Teilhard
de Chardin was arguably one of the great minds, great spirits of the 20th
century, a Jesuit Roman Catholic priest. A scientist, a scholar, a mystic. In
some of his writings he said from his scientific background as well as his
theological one, in some of his writings he said, as others have, that the
discovery or invention or harnessing of fire was one of the great scientific
and technological discoveries in all of human history. Fire to a great extent
made all of human civilization possible. Fire made it possible to cook food and
to provide sanitary ways of eating, which reduced the spread of disease in its
time. Fire made it possible to heat warm environments and thereby made human
migration around the world a possibility, even into colder climates. Fire made
it possible, there was no Bronze Age without fire, no Iron Age without fire, no
Industrial Revolution without fire. The advance of science and technology are
greatly dependent on the ability to take fire and use it for human good.

Anybody get here in a car today?
An automobile? Nod your head if you did — I know there were some carriages.
But those of us who came in cars, fire, the controlled, harnessed fire made
that possible. I know that the Bible says, and I believe it, that Jesus walked
on water. But I have to tell you that I didn’t walk across the Atlantic Ocean
to get here. Controlled fire in that plane got me here. Fire makes it possible
for us to text and tweet and email and Instagram and Facebook and socially be
dysfunctional with each other. Fire makes all of that possible.

And de Chardin said fire was
one of the greatest discoveries in all of human history. And he then went on to
say that if humanity ever harness the energy of fire again, if humanity ever
captures the energy of love, it will be the second time in history that we have
discovered fire.

Dr. King was right. We must
discover love the redemptive power of love. And when we do that, we will make
of this old world a new world. My brother, my sister, God love you. God bless
you. And may God hold us all in those almighty hands of love.”



Magin är intakt

Sommar Posted on Thu, May 10, 2018 13:40:28

I gårkväll var det danföredan. Sexåringen skulle ta steget
upp till att bli sju år dagen efter. Om förväntan kan inkarneras så skedde det
i det lilla sovrummet. Om man lyckas somna så går det ju så fort tills man
fyller år. Synd att det skulle vara så svårt att somna.

Storebror skulle dagen efter åka på förträff inför sommarens
konfirmationsläger. Episka steg. Framförallt för en förälder.

Magin är intakt. Upplevs olika, men intakt.

Han fick skjuts och när bildörren skulle stängas, så var det
en skjutdörr. Ljudet fick mig i loppet av en millesekund slås tillbaka till den gamla folkabussen som
var familjens under uppväxten. Helt plötsligt stod en fjortonåring och vinkade
av en fjortonåring.

Har gjort några lägerdygn i mitt liv. Ett par tusen timmar
skulle jag tro. Vetskapen att konfaläger kan vara fantastiska, och oftast så är
fallet. Men jag vet även att konfaläger kan bli väldigt, väldigt fel.

Förtröstan, förhoppning och tillit att det ska gå bra i
livet är det enda man kan klamra sig fast vid när man ser bilen försvinna
nerför backen. Gjort det förr med cyklar, skidor och snowboards.

Även rätt gott när man får ha sin solstol ifred.

Kristi himmelfärdsdag. Perspektiv i gudsrelationen. Sitter
nu på Gud Faderns högra sida sägs det. Perspektiv om något. Samtidigt som vi
står inför Pingsten där Gud är oss närmare än vårt eget hjärta.

Ingen rocket science kanske, men det ger perspektiv.
Förmodar en tillhörighet som hjälper en på vägen med förtröstan, förhoppning och tillit när
ungarna släpps ner för backarna.



Sista brevet hem

Sommar Posted on Sat, April 21, 2018 08:01:54

Då var det dags att gå över till andra sidan. Hade satt upp
några mål som skulle nås innan femtioårsgränsen skulle överskridas. Ett sådant
mål var att lära mig att crawla tvåhundra meter.

Klarar tjugotvå meter. Det handlar om att kunna andas och
det tar tydligen tid att lära sig.

Tog en joggingtur genom stan igår. Hardebergaspåret,
stadsparken förbi Grand Hotell upp genom Botan och hem igen. Vintern var lång
och nu verkade det som om alla skulle ta igen det på en och samma gång. Både
buskar och människor. Fint.

Känner mig lite förföljd av FN´s säkerhetsråd. Passerade
Grand Hotell och sprang rakt in i en grupp säkerhetsvakter. Inte direkt några
småglin. Skulle på en vigsel ute i Dag Hammarskjölds Backåkra dagen efter och
självklart var FN´s säkerhetsråd tvungna att åka dit. Excuse me, maybe you can take a breake for
twenty minutes? Ok? No?

Ett annat mål som skulle nås innan femtio var att skriva den
berömda romanen som världen ovetandes gått och väntat på. Det blev ett halvt
epos om en anonym manlig femtioåring som skulle gå en kombinerad simskola och
sorgegrupp. Båda grupperna handlar om att lära sig att andas. Självterapeutiskt
sökande efter någon sorts manlig identitet i en femtioplustillvaro. Wohoo…
spännande.

Bärande tanken var att mycket i grunden handlar om sorg. I episka
dimensioner tillbaka till universums gryning med det förlorade paradiset har
det talats om skam och skuld och hur den på något sätt behöver sonas. Men tänk om det i grunden även handlar om
sorg? Brustna relationer tenderar att generera sorg. Och att det är den sorgen
som en manlig femtioplussare har lärt sig att förhålla sig till när man kört
bilen utan tak, köpt El-gigantens största platt-TV och baxat hem badtunnan och
ställt den bredvid komposten.

Om inte är en kombinerad sim och sorgegrupp klockrent. Det
borde det vara.

Avicci 1998-2018

Tried carrying the weight of the world
But I only have two hands
Hope I get the chance to travel the world
But I don’t have any plans
Wish that I could stay forever this young
Not afraid to close my eyes
Life’s a…

Dags för uppbrott är det i alla fall. Byter tjänst och
istället för att svänga vänster vid Munkhättegatan kommer jag svänga höger. Det
verkar som om min väg genom Svenska kyrkan blir i Malmö förort om kroppen orkar
och Herren dröjer. Fosie församling som sträcker sig från Rosengård ut till
Oxie och ner till utfarten till Vellinge.

Även om det inte är någon tävling så kommer alla kyrkor i Malmö
alltid att se upp till Fosie kyrka eftersom den är byggd på Malmös högsta
punkt, 37 meter över havet. Tänker även att på uppståndelsens dag kommer man
nog stå först i ledet bland Malmös kyrkor om det visar sig att tanken på
uppståndelsens morgon kommer från öster skulle visa sig vara riktig.

Men nu är det ju ingen tävling.

Imorgon återkommer orden ”en kort tid” evangelietexten sju
gånger. Gillar man tal så landar man i den paradoxala insikten att den korta tiden
är oändlig.

Hej då, vis ses på andra sidan.

Ljuvliga ungdom

När jag var barn, var jag sorgfri och glad, då levde
jag lycklig var dag. Än kan de lyckliga dagarnas rad, skänka åt minnet behag. //:
Ja, ljuvliga ungdom, Dig har jag kvar, som värme i hjärtat på äldre da´r.://

Salig dag när i ungdomens vår jag fann en vän, fann
kärleken. Var gång min tanke är ute och går, minns jag den dagen igen. //: Ja,
ljuvliga ungdom, Dig har jag kvar, som värme i hjärtat på äldre da´r. ://



Engelska flottan har siktats

Sommar Posted on Fri, January 26, 2018 11:39:03

Tog en joggingtur runt Råbysjön. Nu kanske det per
definition inte är en sjö utan snarare en grävd damm för dagvatten. Fördelen är
dock att man säljer lägenheterna som byggs med ord som sjöutsikt och bästa
sjöläge.

Passerade ett hus som hade sju kanoter på baksidan. Frågan
var tvungen att ställas: Och vad är tanken med dessa kanoter? Svar: Dom kan du
få.

Eftersom man försöker ta ut koordinaterna för nästa steg i
livet kombinerat med att man är på väg rakt in i fastan med allt vad det
innebär känns orden igen: Gå in i staden och därinne skall ni finna en åsna.
Det är bara att hämta hem.

Synd att det inte var havskajaker. Då hade man ju kunnat
öppna ett kanotcenter i den närliggande dammen så att alla hade fått sin efterlängtade
havsutsikt.

Fastan kommer snabbt på i år. Bästa tiden tycker många med
mig. Skala av, omprioritera och skapa
utrymme.

Trumvirvel för Tomas Tranströmer:

Inne i kyrkan: Valv och pelare vita som gips, som
gipsbandaget kring trons brutna arm. (Den skingrade församlingen).

Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig
öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det
skall. (Romanska bågar).

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan
hittas av den som gått vilse. (Gläntan)

Växte upp med LP-skivor. Ulf från Göteborg en av rockarna. ”Ja,
Noa stod och hamra’ och spika på sin ark de’ enda som han gjorde, var att göra
som Gud sagt men arken stod på marken, långt bort från vattendrag. För Gud Han sa till Noa, att vatten fixar jag”
(1978).

Tänker att entreprenören och profeten gör gemensam sak i att se det andra inte ser.

Frågan är om man skall hålla fast vid kanoterbjudandet.



I can´t get no satisfaction

Sommar Posted on Thu, January 18, 2018 21:06:36

Lämnade in min bil på verkstaden
för att byta bromsbackar. Väl upphissad lyckades man med konststycket att tappa
bilen en och en halv meter ner i golvet.

Man får vad man betalar för.
Denna insikt kommer inte ge mig nobelpriset i ekonomi. Den borde ge mig
livserfarenhet. Det borde den göra.

Dags för årets besök bland fiskehoddorna
i Klagshamn. Fyra damer och jag ska prata seniorträffar, livet och Ullared.

Ibland dras man med i talet om
att kyrkan har blivit en åsiktsgemenskap (dårskapensdårskap) med så lågt tak
att det är i stort sett omöjligt att stå upprätt.

Den som läst sin historia vet
att det kommer att bli lägre. Den som kan sin teologi vet att det är bra. För till
slut tvingas man ner på knä.

För Kyriets kärna är Gloria
säger de erfarna.

Eftersom vägen dit är allt
annat än lustig är ett hoddbesök synnerligen uppmuntrande.

Lärdom från Malmö: Det kan
aldrig bli fel, det kan bara bli annorlunda.

Det skulle vara en sång på CD
efter det vackra orgelstycket. Då brakade ”I can’t get no satisfaction” med Rolling Stones
loss så att hela begravningskapellet skakade.

Det kan bara bli annorlunda.

Själv hörde jag Augustinus irriterat
stå och hojta från 400-talet – och jag som i alla år har tjatat att våra hjärtan
är oroliga till dess det finner vila i Dig.

Om man gör en snabb textanalys
av sånger som slamrar på radio, topplistor och i hissar så är det många som talar
om en kärlek/relationer som man inte kan få alternativt är besviken på. Det tidlösa hjärta-smärtatemat.

Avicii: Without you: Said
you’d follow me anywhere. But your eyes. Tell me you won’t be there. I got to
learn how to love without you. I got to carry my cross without you. Stuck in
the middle and I’m just about to figure it out without you. And I’m done
sitting home without you. Fuck I’m going out without you. I’m going to tear
this city down without you. I’m going Bonnie and Clyde without you.

Avicci: Waiting for love: Monday
left me broken. Tuesday I was through with hoping. Wednesday my empty arms were
open. Thursday waiting for love, waiting for love. Thank the stars it’s Friday.
I’m burning like a fire gone wild on Saturday. Guess I won’t be coming to
church on Sunday. I’ll be waiting for love, waiting for love. To come around.

Vetskapen om att kärleken är
allt annat än institutionaliserad är en befriande insikt.



Ett kvitterinlägg

Sommar Posted on Sat, January 13, 2018 09:34:01

Tjugondagknut
åker julen ut och tulpanerna in.

Mellangrabben
gjorde sin första egna resa. Hade svårt att släppa taget (inte han, jag). Jag
följde med till Huvedbangården så han kom på rätt tåg till kusinerna längre
ut i provinsen.

Mindes min
egen första resa. Från Småland till Malmö. Inser att målet var samma gata där
jag trettioåtta år senare har haft mitt kontor. Vem vet var man hamnar i livet?

Fick ett
mail i vecka av en docent som gjorde en undersökning om kyrkoarbetares
föreställningar om livet efter döden. Hur jag tänkte mig evigheten, vad det betydde
för mig personligen och om det gick att kombinera med reinkarnationstanken.

Han fick ett
svar som var längre än vad han orkade läsa skulle jag tro. Landade nog i att
jag var mer av den linjära typen (mindre tröttsamt och större frihet).

Tog en
joggingtur på kvällen när det var mörkt bland alla nybyggen uppe på Ideon. Plötsligt
hörde jag ett kvitter i allt billjudsbrus. När jag kom runt hörnet satt där en
koltrast och pep för full hals.

Lite väl tidigt men likväl uppmuntrande
försökte jag säga. Håll ut.

Horace Engdahl skriver om tonen: ”Ingen
text har börjat förrän författaren har slagit an en ton.”

Om våren kan
liknas vid en text vet jag inte. Inte heller om vägen framåt låter sig göra
detsamma. Men när författaren slår an en ton vet man att man att berättelsen
har börjat.

Följande ord
flög förbi min skärm en dag. Jeg kender
dine Gerninger. Se, jeg har givet dig, at der foran dig er en aabnet Dør, som
ingen kan lukke; thi du har kun liden Kraft, og dog har du bevaret mit Ord og
ikke fornægtet mit Navn
. (Dansk version 1931.)

Om det
gäller evigheten, Malmö eller Huvudbangården vet man ju inte riktigt förrän man
är en bit på väg.

Som så ofta
handlar det om yttre omständigheter och inre kompass. Petter och Madi Banja är
kanske något på spåren.

”Baby dina [fotospår?] spri-springer jag (springer jag). Om jag inte orkar
kryper in i mål (in i mål). Ge mig lite eld, eld, eld så brinner jag. Se den
där glöden kommer inifrån.” (Högt på ett berg 2018).



« PreviousNext »